Wednesday, December 26, 2007

Det börjar bli ont om mat

Svårt att tänka sig så här mitt i julmatsöverflödet. Men faktum är att jordens matreserver aldrig varit så små som idag. Lagren av viktiga stapelvaror som majs och vete räcker bara till några veckors konsumtion.

Felslagna skördar p.g.a. klimatförändringar och ökande efterfrågan på etanol (som bl.a. kan göras av spannmål) är de viktigaste orsakerna. Ökande konsumtion av framför allt mjölkprodukter och kött i länder med stigande välstånd förvärrar bristen (det går åt mycket spannmål i den storskaliga kött- och mjölkhanteringen). Dålig tillgång medför stigande priser och över stora delar av världen har det varit kravaller och protester mot de höga matpriserna. Inom EU har påbudet om att hålla en viss del av åkermarken i träda upphävts fr.o.m. nästa år – marken behövs till odling.

Vare sig det handlar om pasta i Italien, tortillas i Mexico eller lök i Indien så är det basmaten som påverkas mest. Ris, vete, majs, mjölkprodukter, över hela världen stiger priserna. På plussidan kan skrivas att mjölkbönder och spannmålsproducenter får bättre betalt för sina varor, men på minussidan finns överhängande risk för undernäring och hunger i stora delar av världen. Som vanligt drabbar det de fattigaste. Jag kan betala mer för mjölk och mjöl utan att min familj behöver svälta, vi kan dra in på annat utan att det egentligen gör något. Och vi kan odla en del själva. Alla är inte lika privilegierade...

Vad kan vi övergödda västerlänningar göra åt det här då? En del kan vi faktiskt göra och det mest grundläggande är naturligtvis att producera mera mat på hemmaplan. För varje potatis och morot som odlas i din egen köksträdgård minskar behovet något lite av att tära på knappa resurser. Frågan om det i dessa tider egentligen finns någon bra ursäkt för att inte odla lite mat om man har en trädgård? Gräv upp en bit av gräsmattan och anlägg en köksträdgård, plantera ett äppelträd eller två, sätt ett par bärbuskar eller några jordgubbsplantor. Det behöver inte vara så märkvärdigt och det kan bli väldigt vackert.

Vi kan också minska vårt spannmålsätande, lite mindre bröd, ris och pasta mot lite mer potatis och rotfrukter. Bättre näring får man på kuppen också... Själv är jag sugen på att försöka odla lite egen spannmål, men det kan vara knepigt i en så småskalig odling som vår.

Vi kan tugga i oss mindre kött och minska på mjölken. Undantaget här är kött och mjölk från djur på naturbeten (som inte går på betesvallar och som får minimalt med kraftfoder, som ofta är spannmål och sojabönor). Betesvallarna kan komma att behövas till direkt matproduktion framöver, snarare än att göda djur. Däremot finns det ingen anledning att bli helvegetarian, eftersom djur på naturbeten gör mat av mark som inte går att odla på (det kan såklart finnas andra anledningar men det är en annan sak). Viltkött i måttliga mängder är inte heller något problem.

Vi kan använda lite mindre etanol i våra bilar – etanol är bättre än bensin och diesel, men det är inget mirakelmedel mot klimatkrisen. Att man har köpt en etanolbil är ingen ursäkt för ohämmat körande. På sikt får vi kanske en effektiv inhemsk etanolproduktion, men där är vi inte ännu.

Monday, December 24, 2007

God Jul!

Så blev det då dags att fira jul igen. Denna märkliga blandning av gamla och nya traditioner som hopat sig kring den 24 december. Firat jul har vi gjort i tusentals år, i en eller annan form. Vikingarna skålade för äring och frid, för god skörd och ett gott liv. Ännu längre tillbaka i tiden gav kanske solens återkomst och hoppet om ännu en vår anledning att fira.

Bondens arbetsår var avslutat, skörden bärgad, slaktdjuren förvandlade till korvar och köttstycken i visthusboden. Det fanns mat i överflöd och tid att festa och äta. Alla skulle ha sitt, även djuren och den lille grå mannen i luva som vaktade över gården och som man kanske kunde skymta i stallet i halvmörkret någon kväll.

Många av oss firar barnet som föddes i krubban. Men egentligen vet vi ju inget om Jesu födelse – berättelsen om krubban, om herdarna, de tre vise männen, barnamorden i Betlehem och flykten till Egypten förekommer bara på ett ställe i Nya Testamentet, till skillnad från andra händelser kring Jesu liv och död som återfinns på flera ställen, ibland också i andra källor. Julevangeliet är antagligen ett hopkok av traditioner kring Jesu födelse som cirkulerade bland de första kristna och sedan kom att ingå i Lukasevangeliet.

Men det spelar ingen roll.

Berättelsen om hur Gud lät sig återfödas som en oäkting i ett stall är en mäktig historia som talar till oss om det svagas seger över övermakten, om livets seger över döden, om ljuset som förjagar mörkret. Den talar till oss i vintermörkret – kanske särskilt i dessa tider när framtiden kan verka så osäker för oss, för våra barn och barnbarn.

Nu firar vi jul. Fyll ditt glas med något gott och stärkande och höj en skål.

För barnet i krubban, för livets och det godas seger över mörker och kaosmakter.
För den återvändande solen och hoppet om våren.
För äring och frid, för goda skördar och mätta magar åt alla på jorden.

GOD JUL!

Sunday, December 23, 2007

Nu vänder det!

Vintersolståndet har passerat, nu kommer ljuset och solen tillbaka! Det är något att fira – kanske är ljusets återkomst den mest ursprungliga orsaken till vårt julfirande mitt i vintern.

Vi bakade en solkaka:

Solkaka
1 pkt saffran (0,5 g)
2 ägg
2 dl socker, gärna råsocker
75 g smör
½ dl mjölk
1½ tsk bakpulver
3 dl vetemjöl (eller dinkel)
ca ½ dl syltade apelsinskal
ca ½ dl russin
ev. lite florsocker till garnering

Smält smöret. Stöt saffran i mortel med 1 tsk socker. Vispa ägg och socker pösigt, blanda ned det smälta smöret, mjölken och saffran. Blanda mjöl, bakpulver och frukt och rör ned det i smeten. Grädda i smord och bröad form ca 40 min i 175 grader.

Är man lite pysslig så klipper man ut en sol i papper, lägger på kakan och siktar florsocker runtom (går bra med en tesil) och tar sen bort papperet – voilà ett solmönster.

Saturday, December 22, 2007

Skippa julklappspapperet!

Jag läste i tidningen för några dagar sedan att vi slänger ca 200 000 kg julklappspapper o.d. runt julen. Miljöproblem är bara förnamnet... Det finns betydligt bättre alternativ!

* Slå in paket i tidningspapper, dekorera med fina band.
* Ta skokartonger och andra kartonger med lock. Klä in kartong och lock med fint tyg eller papper och lägg i presenten. Kan återanvändas många gånger.
* Svep in presenter i tyg och knyt om med fina band. Stuvbitar från tygaffären kostar inte mycket.
* Sy påsar av fint, "juligt" tyg. Bara raka sömmar, knyt ihop upptill med band. Är man lite mer sy-avancerad syr man dragsko för band upptill.
* Köp färdiga påsar, jag hittade på Hemtex (av alla ställen...) i ett par olika storlekar.

Tygpåsar kan återanvändas nästan i det oändliga, syr man några varje år i olika storlekar så har man till sist en livstidsförbrukning av presentpåsar. Perfekt att göra av småbitar som annars bara blir liggande. Är man riktigt pysslig kan man brodera, applicera, kvilta o.s.v. (Antagligen kan man sticka påsar också. Eller tova, allt efter tycke och smak).

Friday, December 21, 2007

God mat!

Det är lite segt med bloggandet just nu, mycket annat att tänka på och greja med. Bland annat en halv gris att ta hand om – glad gris, uppfödd bara några mil härifrån. Det mesta hamnade i frysen förstås, en bit av skinkan ligger i saltlag och blir förhoppningsvis julskinka, sidfläsket ligger på torrsaltning med salt/sockerblandning, sen ska jag försöka hänga upp det så det får torka. Avnjutes i tunna skivor – mmm! Och så har vi gjort korv. Idag ska det bli leverpastejfixning.

Nu har vi ätit nästan köttfritt ett tag, så det är härligt att kunna frossa på riktigt bra kött. Middagen igår blev en bogstek, grytstekt med rotfrukter, potatismos och provsmakning av rödkålen till julbordet. Hur gott som helst och nästan helt lokalt: rotfrukter och lök från trädgården, potatis från en närbelägen gård, köttet lokalt, rödkålen dock av lite oklart ursprung nånstans i Sverige. Det enda importerade var en del kryddor och en skvätt rödvin att brässera kålen i.

Friday, December 14, 2007

Nya länkar

Jag har lagt till två nya länkar i listan. Klimatfakta är en intressant blogg med sammanfattningar av det senaste i klimatforskning och -debatt. På Frivillig enkelhet skriver Henrietta om sina försök att minska konsumtionen och leva enklare.

Utmanad

Jag har blivit utmanad av Anna att skriva ned sju önskningar. Det var svårare än jag trodde, men här är de! Självklarheter som fred på jorden, att alla ska få vara friska och sånt hoppade jag över... det blev en lista med nära och kära önskningar:

1. Tid! Tid till att vara mer med familjen, tid att greja med huset, tid att fortsätta med alla trädgårdsprojekt... allt det där som känns mycket viktigare än jobbet!

2. Nåt annat att jobba med än det jag gör nu, nåt där jag kan vara hemma mycket mer och syssla med nåt praktiskt (en svåruppfylld önskan, men jag fick ju önska!)

3. Ett stort växthus till alla goda grönsaker jag vill odla!

4. Ett hönshus med invånare.

5. Massor med fint garn att sticka saker av.

6. Att nån snäll människa ska lära mig konsten att spinna fint garn att sticka saker av - jag har provat lite, men vill så himla gärna lära mig ordentligt. (nån som antar den utmaningen?!)

7. En rolig, fridfull och ledig jul (jaja, banalt, men jag kom inte på nåt bättre)

Jag utmanar Hippihäxan

Monday, December 10, 2007

Privat och kollektivt handlande

Det var en massa klimataktioner i helgen och jag var inte med på någon av dem! Inte för att jag har något emot demonstrationer, tvärtom. Jag har gjort min beskärda del av tågande och skanderande (”Vad ska väck? – Barsebäck! Vad ska in? – Sol och vind!” Barsebäck är dessvärre kvar… och det går lite trögt med sol och vind)

I alla fall: för att vi skulle kunna ta oss till någon större ort där helgens aktioner ägde rum skulle vi behövt köra bil, i synnerhet som vi i såfall skulle haft barnen med oss. Och ibland är det privata handlandet – att avstå från bilkörning – viktigare än det kollektiva.

Det är jätteviktigt med gemensamma, kollektiva aktioner för att något ska kunna förändras. Men det är ännu viktigare med de privata handlingarna, de som sker på individ- och familjenivå. Det vi gör i det dagliga livet betyder mer på lång sikt än enstaka demonstrationer, även om de har sitt värde. Så vi valde att stanna hemma. Hoppas ni som deltog hade en givande dag!

Monday, December 03, 2007

Vinterträdgård

Trädgård på vintern alltså. Det är fascinerande hur mycket ätbart som faktiskt fortfarande går att få från trädgården. I helgen plockade vi kålrötter, majrovor, jordärtskockor, rucola (lite, rådjuren gillar den), en miniatyrbroccolihuvud, persilja och timjan. Dessutom har vi en kallbänk (pallkrage) med ett provisoriskt plasttak över, där vi har asiatiska blad. Inte mycket att plocka där dock, kanske de växer till sig under våren.

Det mesta av det här sådde vi på sensommaren och det har alltså både vuxit till sig och överlevt ett antal frostnätter. Rådjuren går dock hårt åt en del, trots att vi försöker skydda.

Kålväxterna blir också extra goda efter en frost, de får en söt, mild smak och en del av det skarpa försvinner. Att knapra i sig råa, frostnupna kålrötter är nästan en delikatessupplevelse. Nästa år blir det mera sensommarsådd - det här kan utvecklas!

Sunday, December 02, 2007

Fröjda dig, det är advent!



För många år sedan sjöng jag i kyrkokör och en av årets höjdpunkter var första advent, med mängder av pampig musik, sån man blir glad av att sjunga. En av mina favoriter var Otto Olssons Advent - en dramatisk historia som avslutas med ett kraftfullt "Fröjda dig, det är advent" (gärna med en brassensemble till!).
Och naturligtvis ska vi fröjda oss åt det är advent - väntan på julen, förberedelser, kanske också en tid för en del eftertanke mitt i julröran - vad vill vi med de här fyra veckorna egentligen?
Historiskt var advent en fastetid, fyra veckors fasta innan julfrossandet tar vid. Idag är det nästan tvärtom. Det är julbord, julfester, julshopping, julpynt, julmusik, julkakor, julgodis så man är fullkomligt toktrött på julen - och övergödd - långt före julafton.
Kanske ska vi istället återupprätta traditionen med adventsfasta. Förbereda julfirandet, men inte börja det i förväg. Tjuvstarter är sällan kul... Laga och baka, pyssla och förbereda ska vi såklart göra, men spara firandet till julafton! Sen kan man luta sig tillbaka och bara mysa, äta och umgås tills vardagen och det nya året börjar.
Tänd det första ljuset i adventsljusstaken idag och ta en funderare på vad du vill med advent!

Saturday, December 01, 2007

En dag

Hippihäxan skriver om en dag i sitt liv, med fina bilder. Skriv du också!

Välfärd och inofficiell ekonomi

Vad händer med välfärden i en krympande och alltmer inofficiell ekonomi? Vad händer när skatteunderlaget för omsorg – i alla dess former – minskar? Det är stora frågor, men viktiga. Om man propagerar för en informell ekonomi, med ett minskat flöde av pengar, så måste man vara medveten om att man faktiskt bidrar till att minska skatteintäkterna för en massa viktiga saker. Är vi beredda att ta konsekvenserna av det?

Jag tycker det är viktigt att vi har en skattefinansierad välfärd, att vi alla är med och betalar för skola, sjukvård, äldreomsorg och annat viktigt. Jag vill inte ha ett samhälle där allmosor och välgörenhet är basen för välfärden. OK att det går en hel del skattepengar till dumheter, men på det hela taget är det ett bra system vi har. Men kommer vi att kunna hålla systemet någotsånär vid liv till nästa och nästnästa generation?

Det är en jättesvår fråga att besvara – omöjlig – men jag tror man måste vara medveten om att en krympande ekonomi troligen innebär en sämre välfärd. Det MÅSTE inte bli så. Det går antagligen att hålla en hel del grundläggande funktioner igång också med mycket mindre skattepengar. Men då måste nog systemet göras om ganska grundligt och man kommer att tvingas till svåra beslut om prioriteringar. Vilket slags sjukvård ska betraktas som viktigast när vi inte har råd att betala för allt, t.ex.? Ska gamla människor få hjälp i hemmet, flytta till institutioner, eller ska de tas om hand av anhöriga? Hur stora barngrupper kan man ha i förskolan och skolan? Sådana beslut fattas redan idag och de kommer nog att bli allt flera.

I en ekonomi med fler arbetslösa och fler som jobbar hemma/hemifrån p.g.a. höga transportkostnader öppnas möjligheter för att både barn och gamla tas om hand hemma på ett annat sätt än idag. Med stigande kostnader för boende kan det också vara en ekonomisk vinst att låta gamla mamma flytta hem till ett barn. Och det kan naturligtvis vara trevligt för alla inblandade. Om nu alla kommer överens och om gamla mamma inte bor 30 mil från sina barn och inte vill lämna sitt kontaktnät av vänner och bekanta på hemorten. Eller gamla mamma blir dement och måste ha passning dygnet runt. Eller har så svårt att röra sig att hela huset måste handikappanpassas. Och så vidare.

Det är som sagt inga lätta frågor. Ändå är det jätteviktigt att vi tänker igenom dem och funderar ordentligt på hur vi vill att ett framtida samhälle ska se ut. Det är lätt att romantisera kring storfamiljen där mormor passar barnen medan mamma och pappa mjölkar kor och odlar potatis. I praktiken är det ett mycket verkligt problem – många av oss har barn, de flesta har gamla föräldrar och om inte annat kommer vi själva att bli gamla med tiden. Hur ska vi ordna för det – vågar vi lita på att samhällets resurser räcker till? Ska vi försöka hitta andra lösningar och i så fall vilka? Vad tycker våra anhöriga? Hur hittar vi en balans mellan beroende och självständighet om vi måste försörja varandra i mycket större utsträckning än idag? Hur långt sträcker sig solidariteten med dem som inte tillhör familjen?

Det pratas inte mycket om detta, vi gör det inte heller. Men det kanske är dags att börja?

Friday, November 30, 2007

Grön revolution 5: Bygg en informell ekonomi

Det ska villigt erkännas: jag har svårt att begripa mig på ekonomi, utöver det mest basala (lön in – räkningar ut och förhoppningsvis lite pengar kvar innan nästa lön kommer…). Jag förstår inte vad som påverkar börsen och marknaden och varför räntor och aktiekurser rör sig hit och dit. En främmande värld.

Samtidigt är det ganska så skrämmande att man inte förstår sig på något som påverkar oss så mycket. För de allra flesta av oss är privatekonomin knuten till börsens svängningar upp och ned: det påverkar räntor, pensioner, priser, sparande o.s.v. Vad händer med ekonomin i en framtid med stora klimatförändringar och allmän oro? Vad händer när vi måste nå våra utsläppsmål och minska användningen av fossila bränslen ganska kraftigt? Det är inte bara bensin- och oljepriserna som kommer att öka, det påverkar transporter, tillverkningsindustrin, matproduktionen, alla basala samhällsfunktioner. Jag har ingen aning. Men i USA går börsen ned, dollarn är svag och många måste lämna sina hus eftersom de inte klarar av att betala stigande räntor. Kommer det att bli likadant här – det som händer i USA brukar ju påverka oss också?

Jag är hursomhelst övertygad om att det är viktigt att börja bygga en annan sorts privatekonomi, en som inte är beroende av börser och räntor. I stället för att bygga framtiden på en förhoppning om stigande löner och huspriser måste vi ställa in oss på att det kan bli betydligt sämre. Vi riskerar att fastna med hus som inte går att sälja, i arbetslöshet eller med klena pensioner. Löneutveckling riskerar att bli löneavveckling och ordet karriärplanering kan raskt bli föråldrat.

Deppigt, ja. Men det går ju att förbereda sig. Tillsammans med andra kan vi minska vårt beroende av den officiella ekonomin och bygga upp en inofficiell sådan. Det är inget konstigt, egentligen. Har du en trädgård eller andra odlingsmöjligheter? Odla så mycket mat du kan och lär dig att ta vara på den över vintern. Lär känna människor i din närhet som också odlar, har höns eller andra djur, har en biodling. Byt varor med varandra – mina potatisar mot dina ägg. Skapa nätverk med människor för ömsesidig hjälp. Odla kontakter med dem som bor nära dig så att ni kan träffas även om bensinen kostar 20 kr/litern.

Många av oss har flyttat flera gånger, till studier, jobb, kärlekar och vi har kompisgäng som är utspridda över stora delar av landet – världen, t.o.m. Det är såklart roligt och viktigt med gamla kompisar! Men vi behöver också lära känna dem som finns i närheten. Man behöver inte bli jättekompisar, det räcker långt med vardagliga kontakter – en stunds snack i butiken, en fika nån gång. Har man barn så brukar det ge sig av sig självt, man lär känna kompisarnas föräldrar och genom dem andra som bor i trakten. Har man inte barn så får man vara mer aktiv för att lära känna grannarna. Men det går och det är viktigt. I en krissituation är man utlämnad till de närmsta grannarna vare sig man vill eller inte. Om man då känner varandra och kan hjälpas åt så är det så mycket lättare.

Lika viktigt är det att gynna lokala butiker och hantverkare. Med stigande bensinpriser kommer du inte att ha råd att åka till någon lågprislada nånstans och handla. Du behöver den lokala butiken, även om deras mjölk kostar lite mera. Och du hjälper också andra – granntanten som inte längre kan köra bil får behålla butiken och kan gå och handla om du hjälper till att stötta den!

Har du en granne som är duktig hantverkare/fixare så ska du naturligtvis anlita henne/honom. Det gynnar alla – dig själv som får en bra kontakt, hantverkaren som får jobb och dina grannar som också kan ha behov av någon som kan fixa bilen, snickra något eller klippa håret. I ett krisläge finns också möjligheten att byta varor och tjänster utan att blanda in pengar – under förutsättning att ni redan har goda relationer. (Skattemyndigheten kan ha synpunkter på sånt, men i en ekonomisk krissituation torde man kunna strunta i det).

Fundera också på vad du själv har att erbjuda. Du kanske varken kan odla mat eller laga bilar. Men du kanske kan ta hand om barn, laga god mat, fixa krånglande datorer, begriper dig på juridik, kan sticka varma vantar eller nåt annat som behövs. Erbjud hjälp när det behövs – och ta emot hjälp som du blir erbjuden!

En annan sak, som hänger ihop med allt det här, är vad som händer med välfärden och den offentliga sektorn i en krympande och alltmer inofficiell ekonomi? Det är lätt att hävda att det är osolidariskt att dra sig undan den formella ekonomin eftersom samhällets skatteintäkter minskar. Och det är en viktig invändning – jag kommer att återkomma till den.

Sunday, November 25, 2007

En dag i ett (inte alltid så) grönt liv

Jag blev inspirerad av Sharons inlägg där hon beskriver en dag i sitt liv och hur hon gör för att nå upp (ner?) till 10% av genomsnittsamerikanens energiförbrukning. Så här kommer en dag i mitt liv och den är inte ens i närheten av Sharons ambitioner – men ändå med ett och annat försök. Skriv om en dag i ditt liv du också och lägg upp en länk här!

06.00 (ca). Det regnar. Det är mörkt. Det är kallt i sovrummet. Jag har ingen lust att gå upp. Snark.

07.00. Det regnar fortfarande, låter det som i alla fall. Något ljusare men jag har fortfarande ingen lust att gå upp och det har uppenbarligen ingen annan i familjen heller.

07.30. Sambon sover gott men jag är obönhörligt vaken och det är ingen idé att streta emot längre. Drar på mig lite kläder från igår och går upp. Sjuåringen har också vaknat och gör mig sällskap ned till köket. Där är det knappt 15 grader varmt. Vi brukar ha det svalt inne, men det här är på gränsen. Tänder en brasa i kaminen i vardagsrummet, längtar efter den där vedspisen vi aldrig får loss tummarna att installera…Går till brevlådan för att hämta tidningen och konstaterar att det faktiskt inte regnar, men det är flera plusgrader, en mild sydvind och all den vackra snön som föll inatt töar bort i rask takt. Vägen är en enda slasksörja och jag inser att jag måste ut och köra bil i sörjan om några timmar – bläää. Möter en morgonpigg hundägare, men annars är allt tyst, bara droppandet från träden hörs i morgondiset. Ibland är det irriterande att behöva gå ut för att hämta tidningen, men för det mesta tycker jag väldigt mycket om den där morgonpromenaden med dess ständiga växlingar, allt från mörka knäpptysta vintermorgnar till vårmorgnar med fågelsång, ljumma sommarmorgnar och höstmorgnar med hög, krispig luft.

08.00. Går ned i källaren för att kolla pannan som mycket riktigt har slocknat under natten, vilket förklarar kylan i huset. Pannskrället är ett återkommande problem – vi har en urgammal panna med en ganska ny pelletsbrännare och nånting med pelletsmatningen hakar upp sig titt som tätt, trots att vi fått brännaren servad ganska nyligen. Har varken råd eller lust med pannbyte just nu, även om vi diskuterar att skaffa en modern vedpanna nångång. Svär en lång uttrycksfull ramsa, startar om pannan och går upp för att fixa frukost. Jag har inte duschat på ett par dagar och behovet börjar göra sig påmint, men jag har ingen lust att duscha i halvljummet vatten, så det får vänta tills pannan gått ett tag.

Kalla morgnar behövs varm frukost! Jag gjorde en brödpudding igår när jag insåg att vi hade en massa vitt bröd som inte blir uppätet. In med resterna av den i kall ugn, sätter på ugnen, när den är varm är puddingen också varm (spar el). Sätter på en kanna te – Änglamarks KRAV- och rättvisemärkta Ceylonte, jo det är gott också! Nioåringen har vaknat och vill inte ha frukost utan bara te med honung och det är väl OK. Fast han vill bara ha ett motbjudande fruktte i påse, försöker förgäves vänja honom av med det…Sjuåringen vill ha mannagrynsgröt och får det. Hemgjord vinbärssylt till gröt och brödpudding, mmm. Inte världens nyttigaste frukost, kanske, men alla blir mätta och glada. Köket börjar bli lite varmare av matlagningen.

08.30. Frukost och morgontidning – dagens första höjdpunkt. Jo, vi håller oss med papperstidning. Det är liksom inte riktigt samma sak att sitta med datorn i knät vid frukostbordet! Jag försvarar mig med att tidningarna i alla fall används till täckodling och braständning, det är inte mycket pappersavfall som går ut ur huset.

09.00. Dusch med hemgjord tvål – i halvljummet vatten, glömde kolla om pannan hade tänt. Det hade den inte. Brrrr! Går ned och tänder pannan manuellt med hjälp av de flesta svordomar som finns i min vokabulär (plus tänstickor). Lagom tills pannan brinner kommer sambon ned, pigg och nyter. Jaja, han får i alla fall varmt vatten att duscha i. Sjuåringen har varit ute en sväng i snörsörjan men nu hänger barnen framför Barnkanalen. Antagligen borde jag sysselsätta dem med något meningsfullt, men jag har jobb att göra, ett antal tentor ska rättas så de stackars studenterna får tillbaks dem i tid. Mot skrivbordet…

11.00. Tentorna rättade och klara. Nioåringen har äntligen fått i sig frukost, han använde det gamla brödet till att göra fattiga riddare. Det är väldigt skönt när barnen börjar laga mat själva! Alla är uppe, en kompis till barnen har anlänt och huset har värmts upp till 17 grader, lite mer uthärdligt. Barnen har varit ute i snösörjan och gjort snöänglar, de kommer in våta och kalla och utfordras med varm choklad (KRAV-mjölk, KRAV-kakao och lokal honung). Maten just nu är väldigt enkel, vi försöker spara pengar och samtidigt hålla igen lite inför julfrossandet. Så de närmsta veckorna blir det mycket vegetariskt, mycket mjölk- bröd- och potatisbaserat och de sista rotfrukterna från trädgården. Vi försöker också ta vara på alla rester för att slippa slänga mat – det spar både energi och pengar. Och så är det lite av en utmaning att hitta på god mat med ett kylskåp som mest innehåller rester!

11.30. Dags att ladda tvättmaskinen (äntligen lagad!) och ta hand om den tvätt som hänger på tork. Vi har en torktumlare som vi bara använder i yttersta nödfall när nånting MÅSTE bli torrt snabbt. Annars hänger vi tvätten utomhus när det går eller på flyttbara torkställningar inomhus. Det är lite bökigt ibland, men det känns ändå bra i miljösamvetet. Nioåringen är ute och skottar snö, mot löfte om varm svartvinbärssaft när han kommer in. Sjuåringen och en kompis sitter och ritar, teven är avstängd, det brinner en brasa i vardagsrummet. Nästan idylliskt…

12.45. Dags att skjutsa nioåringen till kalas. Ingen nära oss ska dit, så det blir till att köra både för att hämta och lämna. Den stora nackdelen med att bo som vi gör. Vi föräldrar brukar samordna oss kring skjutsandet och packa in så många barn i en bil som det går, men det fungerar inte alltid. Present ska ju med också, jag önskar att jag kunde skriva att vi ger bort något ekologiskt inslaget i brunt återvinningspapper… dessvärre blir det en plastmojäng inslagen i nåtslags garanterat oekologiskt papper. Man kan inte alltid styra över presentköpen, dessutom tenderar de att bli sista-minuten-inköp. Det borde kunna göras bättre!

13.15. Hemma igen. Nu är det rejält slaskigt, moddigt vinterväglag och inte roligt att köra. I år har jag dubbfria vinterdäck på bilen (kör man miljöbil, kan man ju inte gärna ha dubbdäck!) och det känns lite ovant. Men det gick bra. Dags att laga lunch, det blir en enkel och dessvärre inte helt lokal historia: pasta med korvsås (resterna av överbliven varmkorv från gårdagens barnkalas). Men barnen äter glatt och resterna går åt.Småsvalt i huset trots att pannan brinner. Jag kunde gå ned och höja värmen, men vi snålar på pelletsen, av flera skäl (privatekonomi och miljö). Får bli en brasa i vardagsrummet igen, veden är i alla fall gratis och lokal.

14.45. Dags att hämta sonen… ut i snömodden igen.

16.15. Det skymmer. Vi försöker att inte tända en massa lampor på ren slentrian utan bara tända precis där det behövs. Det ger utdelning på elräkningen, om inte annat. Men det blir mörkt i huset och ibland blir det en balansgång mellan att tända lampor och att famla i mörkret. Barnen spelar spel (utan att bli osams, märkligt nog) och jag stickar på sonens vantar.

17.45. Matlagning på gång. Det blir indisk-inspirerad mat: blandade grönsaker i currypasta, ugnsbakad pumpa med vitlök och chili, ris, hemgjord chutney på squash. Eftersom det är söndag blir det efterrätt: ugnsbakade äpplen med russin och honung, hemlagad vaniljsås till det. Vi har tyvärr gått ifrån en del av principen att äta lokalt på sista tiden och det har blivit mer ris och pasta än vad jag egentligen skulle vilja. Men hösten har varit rörig, med mycket bortajobb och alltför många genvägar vad gäller maten. Hoppas på bättring efter jul… vi har en hel del torkade, inkokta och frysta grönsaker kvar från sommaren, det är egentligen ”bara” att använda – för att inte tala om det som står kvar därute: palsternackor, jordärtskockor, kålrötter och lite gröna blad som för en tynande tillvaro i en kallbänk med plast över. En del av dagens mat kommer i alla fall från trädgården. Nu står det på spisen och luktar gott!

Nioåringen spelar dataspel, de får spela en viss tid per dag. Jag är egentligen inte så glad åt att detaljstyra deras teve- och datoranvändning, men om de fick sitta hur mycket de ville så skulle de aldrig sluta.

18.00. Bolibompa. Alla barnfamiljer sitter fast i Bolibompaträsket, det går liksom inte att värja sig, annat än att slänga ut teven (jag föreslog att den skulle åka ut vid digatalteveövergången för att vi skulle slippa köpa digitalbox, men blev nedröstad). Man får i alla fall trösta sig med att SVT:s barnprogram är bra mycket bättre än det som visas på de flesta andra kanaler.Det används alldeles för mycket datorer och teve i vårt hus, även vi vuxna är skyldiga, särskilt till datoranvändningen. Nåt vi borde styra upp men aldrig riktigt kommer fram till. Vissa uppoffringar är svårare än andra – ransonera datoranvändandet, nää jag vill inte!

19.15. Maten uppäten, det blev riktigt gott! Nu inträder den där efter-maten-koman när man är alldeles för mätt och trött för att göra mycket mera vettigt. En stunds stickning i soffan kan man ju alltid stå ut med. Teven står på, skulle vara skönt att stänga av, men jag är rätt ensam om den åsikten…

21.00. Vi stängde av teven, trots allt och satt en stund och pratade och spelade spel. Nu har barnen däckat, sonens vantar är nästan färdiga och jag lär inte göra många fler knop i kväll heller. Sambon som varit däckad en stor del av helgen med krånglande mage har piggnat till och börjat leta dragiga stället att täta (nyss gav han sig ned till pannan för att försöka övertala den att brinna hela natten). Tidig morgon i morgon, ska ut på jobb igen. Så snart blir det sängen och en trädgårdsbok, drömmar och planering inför nästa års köksträdgård som naturligtvis ska överträffa alla förväntningar…

Thursday, November 22, 2007

Julpanik - inte

Det är lätt att hamna i en massa måsten när det gäller julen. Saker man gör bara för att man TROR att man måste - men som kanske inte är så viktiga när allt kommer till kritan.

Ett enkelt tips som jag läste nånstans är att man sätter sig i lugn och ro med hela familjen (i vid bemärkelse) i god tid före jul (nu, ungefär!). Alla får sätta ihop varsin lista på vad man tycker är riktigt viktigt med julen. Vad vill man göra, vilka vill man fira tillsammans med, vad vill man ha på julbordet, ska man ha en massa klappar, allt från stort till smått. Antagligen kommer man att upptäcka en hel del saker som ingen egentligen bryr sig så mycket om och som man lika gärna kan strunta i. Mat som ingen egentligen frågar efter, traditioner som tappat sin betydelse, pliktskyldiga släktbesök som bara skapar stress. Sedan kan man börja forma sig eget julfirande, förhoppningsvis lite mer avslappnat än tidigare.

Det fungerar kanske inte för alla. Julen har en förmåga att sätta alla trassliga relationer inom familj och släkt på sin spets, det finns en massa mer eller mindre uttalade krav på att man måste träffas, måste ha det på ett visst sätt. Och hur man än gör är det alltid någon som kommer i kläm och blir arg, ledsen och besviken.

Men det är ändå värt ett försök. För hur meningsfullt är det med en helg där man bara stressar runt och lägger mycket mer pengar på mat, prylar och bensin än vad man skulle vilja? Ingen blir gladare av det och det går bara åt en massa onödig energi, både mental och verklig.

Vi har i flera år valt att stanna hemma på julen. Den som vill träffa oss får komma hit. Annars får man "träffas" via telefon och mejl. Avslappnat och trevligt och man slipper släpa runt barnen. I år har hösten varit rörig och stressig för hela familjen och julen ska bli rejäl viloperiod och tid att umgås både inom familjen och med sorgligt försummade släktingar och vänner (den som känner sig träffad är välkommen hit ;.)).

Monday, November 19, 2007

Att förenkla sin tillvaro

Att reducera, förenkla, minimera tillvaron och skapa utrymme för det som är viktigt är en väsentlig del i att försöka leva ett grönare liv. För mycket prylar stjäl tid och energi, kräver underhåll och kostar pengar. Alltför mycket engagemang kan också vara krävande, hur givande det än kan vara på andra sätt. Men någonstans måste man se till att det finns "tomma ytor", både mentalt och bokstavligt, för att man ska kunna reflektera över saker och ting och åstadkomma förändring. Läs mer i det här inlägget från bloggen Simple Living. Väldigt bra skrivet!

Sunday, November 18, 2007

En köpfri jul

Morgontidningen handlar om julshopping. Jag blir bara arg och bestämmer över frukostmackan (sambons hembakade rågbröd, mums!) att i år blir det en köpfri jul!! (Att ekonomin blöder lite efter inköp av vinterdäck, pellets, husrenovering och tandläkarbesök gör ju sitt till också). Sambon är med på noterna och vi drar snabbt upp några riktlinjer.

Vi kommer att köpa några julklappar till barnen och så mat förstås. Julgran försöker vi få tag på lokalt. Hade jag haft mer tid hemma och varit lite mera förutseende (inte min bästa gren!) så hade jag totat ihop hemstickat, heminlagt och hembakat att ge bort som klappar. Men jag brukar aldrig komma på sånt förrän det är alldeles för sent...

Men: inget pynt (vi har redan mer än vi behöver), inga julklappar till vuxna, inga julkort (det blir digitala sådana i år), inga julgrupper eller julstjärnor (men kanske nån liten hyacint som kan planteras ut i trädgården sedan), inte en massa trams som heter jul- någonting.

Maten blir lokal och KRAV så mycket som möjligt (ska försöka få tag på en julgris). Vi gillar att laga (och äta!) ganska traditionell julmat och den bygger ju faktiskt på inhemska råvaror till stor del. En del har vi t.o.m. från egen odling. Men grönkålen ville sig inte i år, tyvärr, jag gillar halländsk långkål. Får se om vi kan få tag på det på annat sätt (nån här i närheten som har för mycket?).

Jag är inte sådär pyssligt lagd av mig så det traditionella julpysslet med sax, silkespapper och tejp blir sällan av hos oss. Ungarna gör sånt i skolan så det räcker och blir över, för övrigt. Men jag ska försöka ta mig samman och göra lite kransar och sånt av material från trädgården och skogen.

Tanken med det här är förstås att spara både pengar och resurser. Men det innebär också mycket mindre springande i affärer och mycket mer tid till det som egentligen är viktigt – att koppla av, umgås med familjen, träffa vänner, gå långa promenader i skogen, att få den där välbehövliga återhämtningen efter en rörig och lite stressig höst. Och att t.o.m. fundera på julens egentliga innehåll, löftet om frid och försoning och hoppet om att det trots allt finns en framtid för oss alla!

Friday, November 16, 2007

Grön revolution. 4 - På toaletten

Nu lämnar vi de snälla gröna utmaningarna och går över till lite mer hardcore-grejer. Toapapper. Det är ju ganska absurt egentligen – vi fäller träd för att göra papper för att torka oss i baken med för att sedan spola bort det med rent vatten och belasta reningsverken! Toapapper av returpapper är inte mycket bättre. Det ska fraktas hit och det, processas i fabrik och det blir också en miljöbelastning till slut.

Så dagens utmaning är ganska given: minska rejält på toapapperet. Eller sluta helt.

Hurdådå? Steg 1 är att minska på mängden man använder per toabesök, att inte slentrianmässigt rycka av en stor bit. Steg 2 är att fundera på om man verkligen MÅSTE torka sig med papper efter varje toabesök. Kan man kanske tvätta av sig med lite vatten i stället? Eller kan man gå över till tyglappar i stället? Klippa bitar av mjukt tyg, typ utslitna t-shirts och torka sig med för att sedan tvätta. Det är ju inte värre än att använda tygblöjor till barnen, egentligen. Vi är inte där än, jag försöker fortfarande vänja mig vid tanken ;-) Men det finns folk som faktiskt redan gör såhär . Och man kan ju alltid ha en toarulle till känsliga gäster.

Det här med toabesök är ju faktiskt ganska känsligt, mycket av våra idéer om rent och orent är ju kopplade till kroppens utsöndringar och det är ju som bekant väldigt lätt att få äckelkänslor inför kiss och bajs. Och just därför gör vi vad vi kan för att slippa påminnas eller komma i kontakt med sånt. Med resultat att vi tar till en del ganska onödiga och miljöskadliga metoder. Det är ju liksom lättare att köpa KRAV-bananer eller rättvisemärkt kaffe än att sluta med toapapper...

Ändå måste vi ju faktiskt tackla även den här biten av vår tillvaro. Egentligen skulle vi ju alla kompostera vår avföring och få gödsel till trädgården i stället för att skicka iväg den till reningsverken tillsammans med en massa prima dricksvatten. Att kompostera avföring verkar inte vara så krångligt som man kunde tro (men vi är inte där heller, än i alla fall) och i väntan på tillfället att bygga sin egen komposttoa kan man ju alltid ta till den enkla metoden att kissa i en spann med regnvatten och vattna trädgården med det. Gratis kvävegödsel!

Saturday, November 10, 2007

Grön revolution: 3. Mat utan livsmedelsindustri

Livsmedelsindustrin är en ganska ny företeelse i mänsklighetens historia. Den tar sin början med uppfinnandet av konservburken vid 1800-talets början, får en rejäl skjuts av den tilltagande industrialiseringen och urbaniseringen och firar nya triumfer när djupfrysningstekniken utvecklas. Idag har vi svårt att tänka oss att man skulle kunna klara sitt matbehov utan industrins hjälp. Och avigsidorna med dagens livsmedelsindustri behöver jag knappast skriva mera om.


Dagens revolutionära uppdrag är alltså: laga en måltid där en, helst flera ingredienser är införskaffade utanför livsmedelsindustrin.


Men hur gör man för att få mat på bordet "på egen hand"? Odla själv, förstås. Nu kan ju inte alla göra det. Men har du en egen liten markplätt kan du alltid odla något. Balkongägaren kan ha tomatplantor eller färska örtkryddor. Den som inte har en trädgård kan fundera på en odlingslott.


För de flesta av oss är det förstås inte möjligt att odla all mat vi behöver. Vi behöver köpa eller byta med andra odlare och uppfödare. Konsten är att hitta vägarna runt industrimaten och hitta de bra producenterna. Och det är förstås inte helt lätt. En del kan man hitta via gårdsbutiker och ekobutiker. Bondens egen marknad är ett lysande tillfälle att köpa produkter direkt från producenterna, lära känna dem och börja bygga upp nätverk med folk som odlar potatis, har en massa äppelträd, föder upp glada grisar, har fler ägg än de behöver o.s.v. Hitta någon som kan sälja ett lamm eller en halv gris när det är slakttid eller som har ett överskott av grönsaker att sälja. Har man väl börjat bygga upp ett sånt här kontaktnät så brukar det rulla på av bara farten. Det gäller bara att hitta den första kontakten!


Internet är förstår att bra sätt att hitta likasinnade och hitta de bra små lokala producenterna. Alternativ är ett diskussionsforum för den som är intresserad av självhushållning och småskalig odling – här kan man börja. Kom ihåg att varje måltid som inte tagit omvägen över livsmedelsindustrin är en liten revolutionär handling!

Grön revolution: 2. I badrummet

Vad har du egentligen i badrummet? Antagligen mängder med flaskor, burkar och tuber som du köpt i tron att du "måste" ha dessa produkter för att bli ren/fräsch/mjuk/vacker/väldoftande etc. Har du någonsin tänkt tanken att du är lurad? Att du är offer för en mycket aggressiv skönhetsindustri som gör sitt bästa för att lura i dig att du inte duger som du är, att du måste köpa alla deras grejer för att bli socialt accepterad och attraktiv. Och har du funderat på alla miljöproblem som den här industrin skapar: transporter, mängder med avfall (förpackningar!) och framför allt en massa kemiska ämnen som inte alls borde släppas ut i avloppet på det sätt vi gör dagligen?


För inte så väldigt länge sedan klarade man sig ganska bra med tvål och vatten, lite schampoo och kanske lite hudkräm emellanåt. Hygien idag innebär stora mängder varmvatten, duschkräm, schampoo, balsam, rengöringskrämer, återfuktande krämer, återfettande krämer, antirynkkrämer o.s.v. i all oändlighet (och då har jag inte ens nämnt sminket!).


Det är klart att man vill känna sig ren och fräsch. Lukta gott. Känna sig fin och attraktiv. Det är kul att sminka sig emellanåt, till fest eller så. Inget fel i det. Men den dagliga användningen av en massa mer eller mindre onödiga hygienprodukter är ett klart miljöproblem!


Dagens revolutionära uppdrag är alltså följande: När något tar slut i badrummet, så tar du en rejäl funderare på om du verkligen MÅSTE köpa det här igen. Kanske kan du klara dig helt utan, kanske kan du använda lite mindre, kanske kan du hitta ett miljövänligare alternativ.


Du kan t.ex. byta flytande duschkräm mot fast tvål (mindre förpackningsavfall, mindre vatten att transportera), du kan pröva ett schampoo i tvålform, strunta i balsamet ibland eller kanske strunta i någon kräm eller rengöringsprodukt. Spara sminket till fest och gå osminkad till vardags. Fundera på om du behöver deo varenda dag.


Kanske behöver du inte ens duscha varje dag? Pröva att duscha varannan dag och kör en "kattatvätt" dessemellan (tvätta "känsliga områden" i handfatet, kanske med tvättlapp).


Nästa steg är att göra dina egna produkter, skräddarsydda för dig och med få och säkra ingredienser. Jag har gradvis börjat göra mer och mer eget och idag använder jag väldigt få hygienprodukter överhuvudtaget. Egengjord tvål, även i håret (fast jag fuskar med schampoo ibland). Balsam hoppas jag över för det mesta, jag låter håret självtorka, reder ut det med fingrarna och sedan med borste, det fungerar bra. Deo ibland, men inte om jag bara ska vara hemma. Med hemgjord tvål blir man inte lika torr som med köpetvål, men ibland använder jag ringblomssalva, gjord på ringblomsolja och bivax. Det är det hela! En skön känsla att inte gynna hudvårdsindustrin överhuvudtaget :-)

Grön revolution: 1. I mataffären

Dagens revolutionära uppmaning handlar om livsmedelsindustrin. Den är i alla delvis inspirerad av en artikelserie i GP om vad vår mat egentligen innehåller. Läs den gärna: från länken ovan kommer man vidare till flera artiklar.

Så dagens utmaning är denna: Gå (eller cykla) till en närbelägen livsmedelsbutik. Ta med någon, kompis, äkta hälft eller allra helst ett eller flera barn. Ta en förpackning med nästan vadsomhelst, förslagsvis ur frysens färdigmatsortiment och läs högt och tydligt på innehållsförteckningen. Med största sannolikhet kommer ni att hitta en flertal ingredienser som är a) obegripliga, b) inte går att uttala, c) är osmakliga i största allmänhet. Fråga ditt sällskap "Skulle DU vilja äta det här?" "Nä, inte jag heller!!". Lägg tillbaka förpackningen med en tydlig min av avsmak (barn är särskilt bra på det här). Gör om övningen t.ex. vid frukostflingorna eller godishyllan.

Fortsätt till frukt- o grönsaksdisken. Kolla varifrån allting kommer. Deklarera högt och tydligt för ditt sällskap att du VERKLIGEN inte tänker köpa något som har åkt flyg eller lastbil från Långtbortistan och släppt ut en massa växthusgaser.

Del tre av uppmaningen är att hitta något som du faktiskt kan tänka dig att köpa. Mitt förslag: köp lite köttfärs, potatis, morötter, svenska äpplen, mjölk, smör och en burk med lingonsylt (lingon, vatten och socker, nåt annat ska det inte finnas i lingonsylt). Allt detta brukar utan problem finnas KRAV-märkt. Ta vägen förbi biblioteket om du inte har någon baskokbok hemma.

Blanda köttfärsen med brödsmulor eller havregryn, lite vatten, salt och peppar (kryddpeppar är gott!). Rulla köttbullar och stek i lite smör på medelvärme. Skala potatisen, skär den i bitar, smaksätt med salt och peppar, koka mjuk och mosa med smör och mjölk till potatismos. Servera med rårivna morötter och lingonsylt. Äpplen till efterrätt. God mat med bra ingredienser!

Man kan göra revolution med köttbullar också :-)

Wednesday, November 07, 2007

Revolution för klimatet

Klimatlarmen duggar allt tätare och det verkar som om varje ny rapport visar att situationen blir värre mycket fortare än vad man tidigare trott. Och ändå kör vi på som vanligt med våra liv, både vi själva och de som ska fatta kloka beslut om allas vår framtid. Har vi sett NÅGON politiker eller annan beslutsfattare överhuvudtaget som har lyckats få någon verklig förändring till stånd? Små detaljer, javisst, små steg i rätt riktning tas både här och där. Men de drunknar i helheten av ständigt tilltagande konsumtion av resurser med åtföljande utsläpp av växthusgaser och annat otrevligt.

Den dystra sanningen är att vi inte kan vänta på att våra politiker ska göra något. Lika lite som vi kan vänta på att forskningen ska komma på någon patentlösning som fixar energibehovet, binder växthusgaserna och gör oss alla lyckliga. Det kommer inte att hända. Den politiker som skulle våga föreslå verkligt genomgripande förändringar när det gäller t.ex. energianvändning skulle få en mycket kort karriär. Och forskning tar tid, mycket längre tid än vad vi har på oss för att vända utvecklingen åt rätt håll.

För politiker, forskare och alla vi andra sitter fast i ett samhällssystem som bygger på ständig tillväxt och ständigt tilltagande konsumtion. Alla politiskt gångbara lösningar på klimatfrågan måste passa in i den samhällsmallen för att överhuvudtaget vara möjliga att föreslå. Därför kommer de mest radikala idéerna knappt upp ens till diskussion, fast det är de som kanske skulle göra allra mest nytta. Och forskningspengar går bara till sådant som är lite lagom radikalt och nytänkande. Alltför udda och alltför långt från normen är lika med inga forskningsanslag.

Nej, ska något hända måste vi göra det själva. Nu behöver vi en gräsrotsrevolution för miljön och klimatet, människor som ställer sig utanför tillväxtsamhället och verkligen får något att hända. Alla kan inte ställa sig helt utanför systemet (knappt någon kan göra det). Men vi kan alla göra NÅGOT. Vi måste låta allt större delar av våra liv utspela sig på en ny spelplan, där reglerna bestäms av vad som är långsiktigt vettigt och inte av vad som är trendigt eller för tillfället politiskt korrekt.

Jag ska försöka samla ihop och skriva om några sådana revolutionära handlingar, konkreta saker man kan göra för att motarbeta eller bara välja bort tillväxtsamhället. Egna idéer och sådana jag lånat från andra. Någon systematik kan jag inte utlova, de får dyka upp lite då och då. Mina egna funderingar handlar mycket om livsmedelsindustrins märkliga substitut för mat, om den ofta miljövidriga textilindustrin, om transporter och om avfall och återanvändning. Helt enkelt om alternativ till en del av de värsta aspekterna på tillväxtsamhället. Och det behöver inte vara några stora märkvärdiga ting - inte sällan är det de många små handlingarna tillsammans som skapar något nytt. Minns ni när alla slutade använda klorblekt papper för många år sedan? Plötsligt, nästan över en natt, försvann det klorblekta från butikshyllorna. Ingen köpte det. I stället kom det alternativ som var betydligt mindre miljöskadliga. Det är sådana saker jag tänker på.

Återkommer med idéer och funderingar!

Sunday, November 04, 2007

Miljöblogg och färdigt rum

Man har kommit med på MiljöBloggAktuellts lista över svenska miljöbloggar, så nu är Elins trädgård "officiellt" en miljöblogg :-) Jag antar att det förpliktigar en smula... Samtidigt är det ibland svårt att skriva om miljö/klimatfrågor, det känns som om man tuggar samma sak om och om igen, det blir tjatigt utan att göra någon nytta.

Idag kan jag i alla fall stolt meddela att vår hyfsat miljövänliga renovering av arbetsrummet är färdig! Vi tog bort all gammal tapet och golvmatta. Tapetskräpet får gå till tippen, golvmattan tänkte jag ha till ogräskvävning i trädgården. Masonitbitar går att återanvända till allt möjligt.


Väggen målade vi sedan med limfärg, bruten med gulockra till en varm, mild gul nyans. Golvet är skurat och delvis slipat och sedan behandlat med linolja. Summa summarum: inte så mycket avfall och miljövänliga material.

Nu återstår bara att montera ihop alla bokhyllor, flytta böcker och inreda i största allmänhet. Böcker har vi på tok för många, men de är ju i alla fall bra isolering på ytterväggen ...














Friday, November 02, 2007

Inte så lätt alla gånger...

Läser en artikel på morgonen i GP där författaren med rätta ifrågasätter hur många klimatlarm som behövs innan folk börjar ta dem på allvar och förändra sin livsstil. Sedan kör jag ett antal (onödiga?) mil till Coop Forum i Borås och handlar mat (mest KRAV i och för sig) för en tusenlapp (!) varefter jag tar ungarna till McDonalds...

Det är så lätt att vara miljövänlig och klimatmedveten i teorin, men så kommer verkligheten hela tiden och lägger sig emellan. Och samtidigt - vad är bäst? Att köra några extra mil för att handla KRAV-mat eller att handla i den närmare butiken med sämre utbud? Det kanske kan diskuteras. Att jag tar barnen till McDonalds kan jag nog inte försvara hur mycket jag än försöker...

Friday, October 26, 2007

Lästips

Den brittiske miljöskribenten Mark Lynas skriver om svenskt miljöarbete, med fokus på Göteborg. Ett intressant perspektiv!

Sunday, October 21, 2007

Goda getostar...

... gör de på Magra Skattegård i närheten av Sollebrunn i Västergötland. De har en gårdsbutik, men vi fick tag på ostarna genom en återförsäljare i Alingsås, som står på torget och säljer lokala godsaker (lysande initiativ!). Vi provsmakade några ostar till ett glas vin, lite knäckebröd och havtornsmarmelad (också av lokal tillverkning). Mycket gott – vår favorit var get-Brie! Det är lätt att äta lokalt när det finns duktiga tillverkare och – inte minst viktigt – återförsäljare så det går att få tag på godsakerna

Tuesday, October 16, 2007

De små handlingarnas betydelse

Jag läser om en forskningsrapport som visar att om den globala uppvärmningen ska kunna hållas på en hanterbar nivå så måste utsläppen av växthusgaser minskas med 100%. Nu. Genast. Även då kommer temperaturen att stiga åtminstone två grader, vilket ger svåra effekter på med instabilt väder, torka, skyfall och stigande havsnivåer. Och därmed åtföljande, närmast katastrofala svårigheter med odling och matförsörjning.

Någon som tror att utsläppen kommer att reduceras med 100% inom den närmaste framtiden? Nej, just det. Och de stora bovarna i dramat är som vanligt USA, där Bushadministrationen envetet vägrar ta frågan på allvar, och den hypersnabba tillväxten i Kina. Med flera. I det sammanhanget kan det tyckas fullkomligt ointressant vad man som svensk gör åt saken.

Det valsar runt en uppgift i pressen om att Sveriges andel av koldioxidutsläppen endast är 0,2%. Det är inte mycket. Men det är en stor del om man ser till hur få invånare Sverige har. Per person släpper vi ut mycket mer än vi borde. Samtidigt är det naturligtvis riktigt, att även om vi minskar våra utsläpp till noll, så påverkas de totala utsläppen knappast alls. Så då är det väl OK att köra på som vanligt? Eller?

Eller inte. För om världen ska kunna överleva klimatkrisen så måste ALLA i den industrialiserade världen ändra livsstil. Det går inte att gömma sig bakom det faktum att vi är få och inte släpper ut så mycket. Vi som lever i ett rikt land har den stora förmånen att kunna välja livsstil. Vi kan välja att konsumera mindre, sluta använda fossila bränslen, sluta använda plast, sluta importera en massa saker vi inte behöver. Vi kan odla grönsaker i stället för blommor i trädgårdar och parker, vi kan cykla till jobbet, värma våra hus med ved och dricka rent vatten från kran eller brunn. Det handlar inte om någon flummig gröna vågen-utopi utan om en krass verklighet. Om vi inte väljer idag, så kommer vi att tvingas göra det under betydligt värre omständigheter än nu.

Därför betyder de små handlingarna något. Det ÄR betydelsefullt att du tar med en tygkasse till affären i stället för att köpa en plastkasse. Eller väljer att äta morötter från ditt närområde i stället för växthusodlade och/eller importerade tomater. Eller någon av alla de tusentals BRA val vi kan göra varje dag. För det handlar inte bara om att göra bra val för klimat och miljö. Det handlar också om att välja en livsstil som fungerar även i ett samhälle med tilltagande livsmedelbrist, råvarubrist, transportproblem och allt annat som följer med den globala uppvärmningen. Om vi idag vänjer oss vid en långsiktigt hållbar livsstil så blir den nödvändiga omställningen lättare för oss, för våra barn och barnbarn. Kanske gör vi också erfarenheter som andra kan ha nytta av.

Saturday, October 13, 2007

Köpa ekomat!

Bläddrade i Västra Götalandsregionens reklam/infoblaska som dyker upp i brevlådan ibland och hittade följande. Ekobeställarna: en möjlighet att köpa ekologisk och närproducerad mat. Man beställer över nätet och hämtar ut på speciella ställen. Jag har inte testat dem, men det låter intressant! Testa gärna och berätta vad du tycker!

Årets pumpor


Man borde kanske tycka något om att Al Gore fick fredspriset, men jag vet inte riktigt vad jag tycker, utöver att det är bra att miljön uppmärksammas som en viktigt fråga för världsfreden.


Årets samlade pumpaskörd (utöver någon enstaka som redan är uppäten) är inplockad efter en rejäl nattfrost. Nu får de eftermogna inomhus. Först får de ligga varmt några dagar för att skalet ska härdas, sedan får de ligga i skafferiet. Med lite tur håller de sig en bra bit in i nästa år.


De grönspräckliga är nakenfröpumpor, de små orangegröna är Baby Bear, den gulvita är en spagettipumpa och den avlånga är en vintersquash (Blue Hubbard). Man kan undra hur mycket mer det hade blivit om sommarvädret hade varit lite vettigare...

Friday, October 12, 2007

Konstigt jobb man har

Man går alltså ut frivilligt i hällregn och geggamojja för att gräva ut gamla husgrunder. Är det riktigt vettigt det...?

Läs mer här

Sunday, October 07, 2007

Höst i köksträdgården

Nu är det otvivelaktigt höst och den är precis som den ska vara. Dimmiga mornar, då man bara anar silhuetterna av de snart avlövade träden. Klara dagar med hög luft då man bara vill vara ute. Kalla nätter då Orion går på jakt över stjärnhimlen. Det är precis som om vi nu får en kompensation för den usla sommaren med en fantastisk höst.



Mycket står ännu kvar i trädgården. De gula hallonen, som gav så dåligt i somras, ger en ny sen skörd. Mängder med bär, inte lika söta som sommarens hallon, lite syrliga, men goda. I pumpalandet har det mesta vissnat efter några kalla nätter. Squashen har i stort sett gett upp. Den sista spagettipumpan är inplockad. Vintersquashen, som blev så fin förra året, blev ett rent fiasko! Två frukter blev någotsånär stora och igår upptäckte jag att den ena börjat ruttna!! Antingen var sorten helt fel i vår trädgård, eller så var sommaren på tok för kall och blöt. De som mognade var Blue Hubbard. Den andra sorten, "Long Island Cheese" fick knappt några frukter alls. Väldigt trist, det är gott med vintersquash och det blir mycket mat av dem.
Därutöver så står rotfrukterna kvar - vi plockar fortfarande kålrötter, vintermorötter, rödbetor och palsternackor. Jordärtskockorna får vara orörda ett tag till. Lite potatis finns också kvar i jorden och broccolin producerar små minihuvuden. Vi har dåligt med förvaringsutrymmen för rotfrukter, så planen är att låta så mycket som möjligt stå kvar i jorden så länge som möjligt. En rejäl halmbal att täcka med när det börjar bli riktigt kallt står redo. Det borde kunna fungera bra – förhoppningsvis. Palsternackor tål det mesta. Förra året lämnade jag några rödbetor kvar ute, de frös sönder. Men med rejäl täckning kanske de klarar sig?
Vi har också börjat bädda in köksträdgården för vintern, vilket är mindre märkvärdigt än det låter. Höstgräver gör vi inte, men de värsta ogräsen (läs: maskrosor och revsmörblomma) rensas bort och så lägger vi ett 10–20 cm tjockt lager med löv, gräsklipp eller halm över alltihopa enligt principen "ingen naken jord". Jag vet att somliga anser att höstgrävning är ett måste, men jag är inte så säker på det. Kanske om man har lerjord, men vi har en moränjord (som visserligen har ett inslag av lera) och den blir inte alls lika kladdig och kompakt som en ren lerjord. Så vi väljer det lata angreppssättet och struntar i höstgrävningen (vi gräver öht väldigt lite för att inte störa jordens mikroliv i onödan).

Sunday, September 30, 2007

Nu sticker jag!

Eller rättare sagt i morgon. Jag ska ut på en grävning i norra Bohuslän ett par månader och det kan bli lite glest mellan blogginläggen, beroende på hur pass väl vi får ordning. på det mobila bredbandet. Annars blir det mest helg-bloggande för min del den närmsta tiden.

Kolla gärna på vår hemsida, gå in på "Arkeologiska undersökningar", "Aktuella projekt", där kommer så småningom en sida som heter E6 Lugnet-Skee och handlar om oss :-)

Saturday, September 22, 2007

Två månader utan tvättmaskin

Låter det som ett skräckscenario? Faktiskt är det inte så hemskt som det kanske låter. Vår gamla tvättmaskin gick ju sönder för ett par månader sedan. Tanken var ju att försöka laga den och slippa köpa en ny, men det har hakat upp sig lite – lång historia som involverar en granne och dennes bekant och möjligheten att få hjälp med att svarva en metalldel! Hursomhelst så har vi tvättat för hand en tid nu och det fungerar mycket bättre än jag trodde. Till saken hör att sambon (också känd som Oppfinnarjocke) kom på att man kunde koppla borrmaskinen till trumman på tvättmaskinen och centrifugera på det sättet. Så vi slipper stå och vrida ur och försöka hänga dyblöt tvätt, vilket är en klar poäng!

Det intressanta är att det blir renare tvätt nu!! Uppenbarligen är tvättmaskiner inte så bra som man kunde tro, i alla fall inte vårt gamla skrälle. Såhär gör vi: Vittvätt, typ lakan o handdukar, får ligga i blöt i kallt vatten ett tag, om det är mycket smutsigt. Alla fläckar förbehandlas med tvättvål. Sedan: hett vatten + tvättmedel i en hink. Bearbeta tvätten med en såndär sugproppsmojäng som man rensar avlopp med (skonar händerna och är effektivare). Skölj i hinken eller i badkaret tre gånger. Klart!

Jag vet inte riktigt varför det blir renare, men det blir det. Kanske för att vi jobbar mer med tvätten, ta ur fläckar och så. Och för att sköljningen blir effektivare. Med tvättmaskin är det så lätt att bara slänga i en tvätt och köra den. Nu jobbar vi mycket mer med tvätten, men som sagt, det lönar sig.

Om vi sparar pengar vet jag inte, men jag skulle tro att vi sparar lite grann i alla fall. Vatten går ju åt i vilket fall som helst, kanske mera nu. Å andra sidan går det ingen el till att värma vatten eller till att köra maskinen. Får väl se hur nästa elräkning ser ut.

Wednesday, September 19, 2007

Vad händer...

... med bloggen? Just ingenting för närvarande. För mycket annat att tänka på och pyssla med. Men jag återkommer!

Saturday, September 15, 2007

Friday, September 14, 2007

En otäck bok

Som en thriller, fast på riktigt. Jag har läst Mark Lynas Sex gradervår framtid på en varmare jord om konsekvenserna av klimatförändringarna (han kommer f.ö. till bokmässan i Gbg i höst). Han beskriver utifrån en rad forskningsrapporter hur jordens klimat förändras vid stigande medeltemperatur, från en till sex grader över dagens. Och det är alltså en riktigt otäck bok.

Redan vid en ganska måttlig förhöjning på en till två grader – som knappast går att undvika, vad vi än gör – blir följderna svåra för en mycket stor del av jordens befolkning. Ökenklimat vid Medelhavet, vattenbrist i Indien, Peru, Mellaneuropa och flera andra länder som idag får vatten från glaciärer i bergen. När de smälter bort (vilket de redan är på god väg att göra) försvinner vattnet. Utan vatten ingen mat – stora områden blir obeboeliga eller helt beroende av att mat och vatten förs dit från andra platser, vilket gör dem ytterst sårbara.

Stigande havsnivåer ger svåra översvämningar i alla lågt liggande tättbefolkade områden, från Bangladesh till Manhattan och Göteborg. Dessa områden blir också obeboeliga på sikt.

De delar av jordklotet där det fortfarande kommer att finnas vatten och odlingsmöjligheter (som Skandinavien) kommer att få förse en mycket större mängd människor än idag med både mat och bostäder. Exakt vad det kommer att innebära är svårt att förutse i detalj, men man får nog räkna med allt från ransoneringar till regelrätta väpnade konflikter. Lägg därtill att om vi ökar den odlade ytan så får det redan hotade vilda djurlivet ännu svårare att klara sig... Ett mer ostadigt klimat, med fler stormar och häftiga skyfall gör det också svårare att odla. Det här är den värld våra barn och barnbarn kommer att leva i.

Vid ytterligare höjningar av jordens medeltemperatur blir konsekvenserna än värre, med döda hav, Amazonas förvandlat till öken, förhärjande superorkaner och miljarder svältande människor.

Dock, menar Lynas, finns det fortfarande tid att hejda de värsta följderna. Men det handlar inte om lång tid – inom de närmaste åren måste utsläppen av växthusgaser minskas mycket kraftigt. Då kan jordens medeltemperatur möjligen stabiliseras på en något högre nivå än idag, men som kanske ändå är hanterbar. Frågan är bara hurpass politiskt möjligt det är med en så drastisk utsläppsminskning inom en så snar framtid...

Obehagligt, ja. Men läs boken!

Monday, September 10, 2007

Konstiga hallon

Vi har gula hallon, Golden Queen, som gav en liten ynklig skörd i somras. Nu har de fått för sig att blomma om och det är fullt med gröna kart! Om de hinner mogna innan frosten slår till så kan det bli en riktigt fin liten skörd.

Undrar varför de gör såhär. Man kunde tro att det är hösthallon vi köpt, men det är det ju inte!

Saturday, September 08, 2007

Jag vill också ha en slottsträdgård!


Var på besök på Läckö (delvis i jobbet, det tar en till väldigt trevliga platser ibland!) och blev jättesugen!. Inte på ett slott, men väl en slottsträdgård. Eller i alla fall en muromgärdad, solvarm trädgård med magnifik utsikt över vattnet.

Det lär jag ju knappast få i brådrasket, men det var kul att se och inspireras av trädgården. Inte minst blandningen av blommor och köksväxter i en salig röra (som antagligen är oerhört genomtänkt). Fick en massa idéer till egna trädgården. Visst borde man på något sätt kunna imitera en "walled garden" fast i en skala som passar vår trädgård. Sätta upp plank, plantera mer buskar och vindskyddsväxter, *tänker febrilt* :-))







Monday, September 03, 2007

Potatis


Blå Kongo, Asterix, Sava. Gott. Och vackert.

Äta lokalt i praktiken

I mitt förra inlägg ondgjorde jag mig över hur svårt det är att hitta de lokala råvarorna i de vanliga butikerna. Det bör väl tilläggas att det trots allt finns en del bra varor från små producenter. I Västsverige har vi t.ex. Berte kvarn i Halland, med anor från 1500-talet, som maler säd från närområdet i mellersta Halland och som också har en del KRAV-mjöl i sitt sortiment. (Inom parentes kan tilläggas att den familj som äger Berte Kvarn också äger SIA-glass, som gör god glass, dock med oklart ursprung för råvarorna.)

Wapnö mejeri utanför Halmstad säljer betydligt färskare mjölk än Arla och den har inte rest riktigt lika långt... I Västergötland har vi Falköpings mejeri som också tar in mjölk från närområdet. Bra kött från djur som gått på naturbete finns att få tag på via Kaprifolkött i framför allt Bohuslän. Sedan finns det en hel rad med gårdsbutiker och andra spännande platser med bra, närproducerad mat. Men, som sagt, det gäller att den också kommer ut i butikerna och inte bara blir något man köper på utflykten eller semestern.

Vad äter då en helt ordinär barnfamilj på landsbygden, med egen köksträdgård, standardiserade matbutiker i närområdet, med måttliga inkomster, men hyfsat gott om tid och ett stort matintresse? Det är många intressen som ska tillgodoses, inte bara att maten ska vara närodlat och av bra kvalitet. Den ska först och främst vara god och alla i familjen har olika åsikter om vad som är gott. Gästande barn och vuxna ska naturligtvis också få mat de tycker om. Så ska det vara hyfsat näringsriktigt och inte för dyrt. De här olika kraven krockar naturligtvis ibland och det är ett konstant kompromissande.

Alla tycker om ris och pasta, men vi har minskat en hel del på det till förmån för potatis och bröd. Potatisen kommer från egen odling i alla fall en del av året och lokalt mjöl går att få tag på. Bakar gör vi själva. Men det händer att såväl ris som italiensk pasta dyker upp på matbordet, även om vi jobbar med att hitta alternativ, som t.ex. att servera hembakat naan-bröd i stället för ris till den indiskinspirerade mat som alla gillar.

Kött kan vi få tag på lokalt, via gårdsbutik eller direkt från producenten. Vi kompromissar dock med att köpa en del köttfärs och charkvaror i butik. Här borde vi kunna bättre, hitta alternativ till den eviga räddningsplankan "nåt med köttfärs" och göra mer smörgåspålägg själva.

Bönor och linser är nyttigt och gott (gillas dock mest av oss vuxna) men i allmänhet importerat. Här har vi ambitionen att använda gråärter och bondbönor från egen odling. Hoummus av bondbönor, kanske? Gråärter i stället för kikärter i curry?

Växthusgrönsaker (gurka, tomater, paprika) köper vi nästan inte alls. Lite grann kan vi odla själva, men framför allt äter vi råkost (mest morötter, som barnen älskar) och sallad när det är säsong. Och så mycket tillagade grönsaker. Men ibland kan jag bli vääldigt sugen på ett rejält växthus, med gurka, tomater i massor, paprika, aubergine... det är så himla gott! I trädgården har vi dock en hel massa olika slags grönsaker och rotfrukter och så här års är det stommen i det vi äter. Det blir knepigare när odlingssäsongen är över!

Frukt har vi ingen egen ännu (ska plantera äppelträd i höst). Det blir köpefrukt, just nu svenska äpplen och en del KRAV-bananer. Men vi köper ganska lite frukt och hoppas att allt grönsaksätande kompenserar på vitaminfronten. Målet är att inom några år ha flera egna fruktträd.

Lokala KRAV-ägg är av någon märklig anledning knepiga att få tag på, men där kompromissar vi en del. Likaså med mjölkprodukter, som man ofta inte vet var de kommer ifrån. Fisk äter vi mindre och mindre - tyvärr - eftersom det är så många miljöproblem förknippade med fisket. Vi kanske skulle lära oss att fiska själva (fiskesjöar finns i närheten), om nu min västkustfödde sambo kunde vänja sig vid att äta insjöfisk :-)). Fisk-kompromisser är sej, strömming/sill och någongång musslor, som är ganska miljö-OK.

Dessvärre köper vi också en del te, kaffe, choklad/kakao, godis, exotiska kryddor och annat som kanske inte är så där himla bra. Te kan ibland bytas ut mot örtte på egna örter, men kaffe är svårt att byta ut. Koffeinberoendet är högljutt! Men jag inser att vi nog borde dra ned på allt det här (inklusive choklad, snyft) om det ska vara någon trovärdighet i lokalt-tänket. Socker är ett annat problem, vi använde mängder till saft, marmelad och syltkok och det bakas en och annan kaka också. Man borde kanske byta ut allt socker mot honung? Med tanke på hur dyrt det är så skulle konsumtionen omedelbart gå ned! Men hur skulle man ta vara på alla bär? Torka? Jag vet inte, men här finns mycket att lära och fundera kring.

Så även om målet är att "äta lokalt" så är vi långt ifrån framme. Det är en lång process, där man måste jobba bort en del väldigt ingrodda vanor (kaffe, socker!) och hitta alternativ som hela familjen trivs med. Det är knepigt ibland, men samtidigt väldigt roligt!

Sunday, September 02, 2007

Äta lokalt – en massa funderingar

I några månader nu, har vi försökt äta mat som är producerat så lokalt och miljövänligt som möjligt. Och det är slående hur svårt det är. Det som verkligen är svårt är inte att ställa om till andra råvaror och maträtter. Det riktigt svåra är att det ofta är nästintill omöjligt att få reda på varifrån maten egentligen kommer. Och att hitta det som verkligen är närproducerat.

Vi handlar det mesta av vardagsmaten i en mellanstor Hemköpbutik i ett mindre samhälle. Jag passerar där på vägen hem och vi är ofta i samhället för att gå på biblioteket eller göra andra ärenden. Det är alltså enkelt att handla där och det blir inte en massa extra bilkörning för att handla mat.

Men liksom i så många andra små och halvstora butiker är sortimentet hopplöst standardiserat. Man tar in det som kommer från distributionscentralen och man har mycket lite intresse av att ta in varor från annat håll. Det är också dåligt med KRAV-producerad mat och den som finns är ofta importerad. Och det här är så vanligt, såhär ser det ut i stora delar av Sverige. Visserligen kan vi konsumenter fråga, tjata oss till ett större utbud, men då ska man ha energi och kunskaper till det.

Bor man i storstaden finns det specialbutiker för ekologisk mat. Bor man nära en gårdsbutik kan man handla en hel del där. Men alla vi som inte vill, eller kan, lägga tid, pengar och bensin på att åka runt och handla på speciella ställen - för oss är det lokala ätandet en rejäl utmaning. Det är i stort sett bara det man odlar själv som man säkert vet är lokalt.

Svensk livsmedelshantering är så oerhört centraliserad och anonymiserad! Arla, Scan m.fl. koncentrerar produktionen till några få platser. Råvaror och färdiga produkter har färdats många, många mil i lastbil innan de hamnar i butiken. Vem som födde upp kossan eller grisen får vi sällan veta, än mindre hur uppfödningen gick till.

Grönsaker, frukt och ägg skickas runt på samma sätt. Morötterna kommer från Gotland och KRAV-äggen från Roslagen. Äpplena från Skåne och rödbetorna från Östergötland. Det påstås att centraliseringen bidrar till färre transportmil, totalt sett, eftersom man kan rationalisera och samordna hårt. F-n tro't. Nånstans på vägen försvinner i alla fall omsorgen om den färska maten, känslan för de regionala variationerna, säsongsvariationerna.

För en intressant – och trevlig – effekt av att äta lokalt är ju just att man återgår till de traditionella årstidsvariationerna. Alla slags råvaror finns helt enkelt inte tillgängliga samtidigt. Man äter det som är färskt och bäst just nu och om ett tag kommer något annat. Man får uppleva känslan av att vänta på godsakerna – de första jordgubbarna, nypotatisen, äpplena, höstens alla svampar, färskt kött på hösten när det är dags för slakt, de första gröna bladen på våren.

I vintras köpte vi två lamm och en gris. Då kunde vi frossa i kött, korv och fläsk, stadig vintermat som håller en varm när det är kallt ute. Nu börjar köttförrådet i frysen krympa rejält och nu blir det mycket vegetarisk mat, kompletterad med ägg. Och svamp! Rotfrukterna mognar och blir soppor och goda ugnsbak. Det börjar komma svenska äpplen i butikerna och sommarens bärpajer och krämer får ge vika för äppelpajer. Ännu senare kommer jordärtskockorna, när allt annat börjar ta slut. Sedan är det vinter igen och dags att fylla på köttförrådet.

Det här är ett helt annat sätt att förhålla sig till mat än det nutida, där allt finns tillgängligt, alltid. Så kommer det knappast att fortsätta, inte med stigande oljepriser och tilltagande klimatkris. Mycket troligt kommer vi att sakta men säkert få anpassa oss till ett mer lokalt, säsongsmässigt ätande. Och det är inget fel med det, snarare tvärtom. Det finns en helt annan matkvalitet i det traditionella ätandet, antagligen också mer näring i råvaror som inte har åkt runt i flera dagar innan de hamnar på våra matbord.

Det blir också ett annat sätt att laga mat, mer matlagning från grunden med riktiga råvaror och betydligt färre hel- och halvfabrikat (som inte är särskilt miljömässigt lyckade). Det tar längre tid att laga sådan mat, inte alltid, men ofta. Men då får det ta tid! Mat är gott och viktigt, alldeles för viktigt (och roligt!) för att vi ska överlåta det till livsmedelsindustrin. Antagligen skulle de flesta av oss må väldigt bra av att skippa en och annan "aktivitet" och i stället lägga den tiden på att laga mat. Med tanke på att "aktiviteter" ofta innebär bilkörning, skulle vi spara en och annan liter bensin också.

Men för att ett mer lokalt ätande ska fungera så måste vi få tillgång till de lokala råvarorna, också i den vanliga lilla livsmedelsbutiken. Vi behöver kortare transporter, en mycket mer decentraliserad hantering av råvaror och större möjligheter för butikerna att ta in produkter direkt från odlarna. Frågan är om vi inte behöver en ny folkrörelse för den goda, närproducerade maten?

Saturday, September 01, 2007

Dagens skörd


Det blir nånslags vegetarisk buffé ikväll tror jag... :-) Får återkomma med recept!

Nu mognar det mesta fint. Vi har haft lite lätt nattfrost, men det enda som tog skada var några av bladen på squash och pumpor. Men de tycks växa vidare ändå (det är svårt att knäcka pumpor, när de väl kommit igång). Bondbönor, gråärter och märgärter har gjort sitt för i år, nu är de torkade/inkokta och blir vintermat. Löken är torkad, flätad och hänger i skafferiet.

Vaxbönor och rosenbönor är i full gång nu och gurkorna mognar lite försiktigt, de kom igång ruskigt sent. Men några små gurkor har vi plockat. De tidiga morötterna är nästan slut, men nu börjar vi plocka in de sena. De grodde dåligt och blev inte så många, tyvärr. Broccoli plockar vi fortfarande, nu är det en massa små sidoskott som kommer.

Tomaterna har inte alls gått bra! Jag hade några plantor på friland och de fick pistillröta så alla frukter ruttnade bort. De som stod i krukor har klarat sig lite bättre. Nu har jag misslyckats med att frilandsodla tomater i två år och börjar tröttna rejält! Nästa år blir det bara krukor, om vi nu inte får till det där växthuset, förstås.

Monday, August 27, 2007

Ett squashrecept till

Man kan knappast få för många såhär års!

Squashplättar (4 port som tillbehör, 2 port som huvudrätt)
1 squash, ca 500–600 g
1 gul lök
1 ägg
1 msk vetemjöl
salt och peppar
smör och/eller olja till stekning

Riv squashen grovt och pressa ut det mesta av vätskan. Blanda rivet med finhackad gul lök, ägg och mjöl. Salta och peppra.
Klicka ut smeten i stekpanna, platta ut till "plättar" och stek på ganska svag värme några minuter på varje sida.
Gott som huvudrätt eller som tillbehör till det mesta.

Sunday, August 26, 2007

På tork...


... just nu har vi bondbönor, gråärter och blåbär. Vi försöker lära oss energisnåla sätt att ta vara på mat och torka är väl det mest energisnåla av allt. Speciellt med hembyggda torkollor, fixade av sambon. Gratis brödlådor från mataffären, som man skär ut botten på. Sen häftar man fast en bit myggnät och det är klart! Kan ställas ute med en handduk e.d. som flugskydd eller på braskaminen. Stapelbara! Hur bra som helst :-)

Skördedags

Nu går nästan all ledig tid åt att ta vara på allt som växer i skogen och trädgården. I veckan som gått har vi plockat lingon och gjort sylt (några blåbär följde med hem också och ligger på tork), tagit in de flesta bondbönor, tagit in de sista gråärterna och lagt på tork och tagit hand om all squash som växer mycket snabbare än vad vi hinner med (som vanligt, man lär sig aldrig det där med squash...).

Av squashen har det hittills blivit pickles (som egentligen är som en chutney) och boston"gurka" – inläggningar som är ganska dyra att köpa men som blir snudd på gratis med egna råvaror.


Bostongurka av squash
1 stor squash (600–800g)
3 stora gula lökar
3 paprikor, helst röda
3–4 syrliga äpplen

Ättikslag:
4,5 dl vatten
1,5 dl ättika (24%)
2½ dl socker
1½ tsk salt
3 tsk senapsfrö

Blanda ingredienserna till lagen och koka upp den
Tärna alla grönsakerna smått (man kan hacka i matberedare, om man vill)
Lägg hacket i en kastrull och häll över lag så det knappt täcker
Låt småkoka 10 minuter
Häll upp den varma boston"gurkan" i heta burkar och sätt omedelbart på locket
Låt stå en vecka innan du smakar. Håller sig i flera månader i svalt utrymme

Saturday, August 18, 2007

För mycket squash!

Som vanligt alltså :-)) I fjol hade vi fyra squashplantor och fick väääldigt mycket. Det blev squash morgon, middag, kväll, picklad squash, squash-chutney, boston-"squash" o.s.v. Och en hel del gavs bort!

I år satte jag av någon outgrundlig anledning ut sex plantor – två gula (Yellow Crookneck) och två olika sorters gröna. Jag räknade väl med att alla inte skulle ta sig. Det gjorde de dock. När de nu äntligen kommit igång ordentligt så SPRUTAR det squash om dem...

Så nu blir det till att leta recept! Ikväll ska vi i alla fall äta ugnsbakad squash med lök, till köttfärsbiffar, tsatsiki och nybakat bröd.

Squash och lök-gratäng
En ganska stor squash
2–3 lökar
Olivolja
Några timjankvistar, salt och peppar

Skiva lök och squash och varva i en ugnsform
Krydda med salt, peppar och timjan
Ringla över olivolja
Grädda i 200 grader ca 30 min tills allt är mjukt

Friday, August 17, 2007

Grönsakspickles

När man har lite blandat smått och gott från köksträdgården är det läge att göra några burkar pickles. Det är gott till stekt fisk, hamburgare, leverpastej, blanda i majonnäs till remouladsås, eller vad man nu vill.

Blandade grönsakspickles
Ca 1 kg späda grönsaker – morötter, squash, gurka, smålökar, skärbönor, rosenbönor, blomkålsbuketter eller vad man tycker är gott
6 dl socker
3 dl ättika (24%)
3 dl vatten
Att krydda med: hela chilifrukter, kanelstång, kryddnejlikor, kryddpeppar, lagerblad...

Koka upp socker, vatten och ättika så att sockret löser sig.
Skär grönsakerna i bitar, hårda grönsaker skivas tunt
Varva grönsakerna med kryddor i en eller flera glasburkar (ta inte alla slags kryddor, välj en eller två!)
Häll den heta lagen över grönsakerna så de är väl täckta. Sätt på lock.
Låt stå minst en vecka innan du smakar!
Håller sig flera månader i svalt utrymme.

Tuesday, August 14, 2007

Blåbär och pumpor


När vi satte ut pumporna och lade på en massa halm som marktäckning i våras så blev det en viss förvirring med etiketterna, så vi vet inte riktigt vad som är vad... Men nu börjar det klarna lite, när frukterna äntligen börjar visa sig.

Den runda, grönspräckliga TROR jag är en Gleisdorfer Ölkurbis, som ska ha särskilt goda frön att rosta. Den avlånga vita är någon av vintersquasherna, men vilken får vi väl se så småningom. Och den äggformade är förmodligen spaghettipumpa. Vi får väl se lite senare i höst...

Och så börjar de amerikaska blåbären mogna. De är jättestora, 3–4 ggr större än vanliga blåbär från skogen och lite snällare i smaken. Mycket snygga! I år blir de så få att vi lär äta upp dem direkt från busken, annars borde de bli fina i en paj.






























Saturday, August 11, 2007

Potatis igen

Jag gnällde ju för ett tag sedan om våra problem med bladmögel och dålig potatisskörd. Nu läste jag häromdagen i GP att även de stora odlarna har problem. Potatisskörden väntas bli mycket sämre än vanligt i år eftersom det är så blött i marken att man inte kommer åt att bekämpa bladmöglet. Vi kommer att få importera potatis för att täcka behovet.

Det här är illavarslande eftersom en av effekterna av den globala uppvärmningen är just att det blir fuktigare i norra Europa. Potatisodling kan följaktligen bli svårare med tiden. Och potatis är ju onekligen ett av våra verkliga baslivsmedel, även om folk äter mer och mer ris och pasta – som till stora delar är importerat (allt ris, förstås, men också en hel del pasta).

Potatisens stora fördel är ju just att den är lättodlad i vårt klimat, och mer näringsrik än ris och pasta. Man skulle ju i stort sett kunna leva på bara potatis. Men vad ska vi äta i stället, om nu potatisodlingen blir problematisk i framtiden? Importerad mat är ju knappast ett alternativ, med tanke på bränsle- och koldioxidfrågan.

Vi kanske behöver föra in de gamla hederliga rotfrukterna i rampljuset igen. Åtminstone i vår trädgård har morötter, palsternackor, rödbetor, majrovor och kålrötter vuxit mycket bra, trots regn och kyla. Mer rödbetssoppa och rotmos på matsedeln framöver? Jag vet inte så mycket om näringsvärdet hos rotfrukter, men jag antar att det är minst lika bra som potatis. Goda är de ju också.

Ett gott recept på ugnsbakade rotfrukter:
Använd de rotfrukter du gillar och kommer över. Allt utom rödbetor går bra, de färgar av sig på allt. Jag brukar ta morötter, palsternackor, majrovor, gulbetor och kålrötter. Små hela lökar är också gott att ta med. Skär allt i ungefär lika stora bitar. Lägg dem i en ugnsfast form eller långpanna med lite raps- eller olivolja i botten. Krydda med salt och peppar och lägg i några hela timjankvistar.
Sätt i ugn, 225 grader. Det tar 30-45 minuter beroende på hur gamla och hårda rotfrukterna är. När de är nästan mjuka ringlar du över lite honung och pressar över lite citron. Låt det bli riktigt mjukt. Gott till revbensspjäll, rimmat fläsk, eller som vegetarisk rätt med nybakad bröd till.

Friday, August 10, 2007

Tvätt


Vår gamla tvättmaskin gick sönder för ett par veckor sedan och i väntan på att den ska bli lagad (det går ev. med hjälp av en granne och hans verkstad) eller att vi köper ny så är det handtvätt som gäller. Badkaret fullt med varmvatten, tvättmedel och lortig tvätt och så gnugga, vrida, stampa tills det är rent. Skölja, skölja och så – det riktigt jobbiga – vrida ur eländet. Nån som har försökt vrida ur ett par dyngsura jeans någon gång...? Och så regnar det vareviga dag, så att försöka få ocentrifugerad tvätt att torka går inte sådär jättebra. Suck. Men det går ju trots allt faktiskt att tvätta utan tvättmaskin och det blir rent.


Fast nu längtar jag efter en riktig tvättmaskin!! Eller kanske man skulle köpa en sån här – en elfri tvättmaskin med urvridare.

(Bilden är lånad från Lehman's hemsida)

Monday, August 06, 2007

Under garderoben...



... i rummet som vi håller på att renovera dolde sig den gamla golvmattan från 1940-talet. Snygg! Synd att bara en liten bit fanns kvar.


Vi slängde ut tre spånplatte/masonit-garderober från 60-talet och återgav rummet dess riktiga proportioner. Nu ska vi "bara" göra klart väggarna, ta fram brädgolvet, slipa och olja. Nångång blir det nog klart...

Thursday, August 02, 2007

Trädgårdsrapport

Vädret har börjat bli en liten aning bättre och det ser lite mer hoppfullt ut i köksträdgården. Gurkorna har äntligen börjat blomma så smått och squash/pumpor börjar få fruktämnen. Men det är långt kvar till skörd. Buskbönorna blommar också, de som har överlevt. Flera av plantorna blev illa åtgångna av jordloppor och gav upp. Just nu skördar vi morötter, sockerärter, märgärter, bondbönor, majrovor, kålrötter, broccoli, rödbetor, gulbetor, salladslök, mangold och lite annat smått och gott. Nästan all lök är upptagen och ligger på tork – huset är blockerat av lök, eftersom det är så fuktigt att vi tagit in den för säkerhets skull. Vi har plockat in alla vinbär och de flesta av krusbären. Så nu står det en massa burkar och flaskor i matkällaren. Det är en väldigt trevlig känsla att ha fyllda hyllor där, även om det bara är sötsaker.

Det är lite intressant att se vad som har gått bra i trädgården, den katastrofala sommaren till trots. Att de värmekrävande växterna – bönor, gurkväxter, tomater – inte vill sig är ju fullt begripligt. Visserligen har vi satsat på sorter som ska vara bra i sämre klimat, men ändå.

Men en hel del andra grönsaker har vuxit riktigt bra. Alla rotfrukter växer på fint, liksom kål och bladgrönt. Lökskörden är den bästa vi haft! Bondbönorna växer också mycket bra och ärterna verkar inte alls bry sig om regn och kyla. Föga förvånande är det de gamla klassiska nordiska trädgårdsväxterna som går bäst och det visar ju också vad det är man ska satsa på om man vill få ut rejält med mat ur trädgården. Om man sedan får bra med squash, tomater och gurkor så är det väl lite av en bonus (eller så bygger man växthus, eller drivbänkar...).