Wednesday, December 26, 2007

Det börjar bli ont om mat

Svårt att tänka sig så här mitt i julmatsöverflödet. Men faktum är att jordens matreserver aldrig varit så små som idag. Lagren av viktiga stapelvaror som majs och vete räcker bara till några veckors konsumtion.

Felslagna skördar p.g.a. klimatförändringar och ökande efterfrågan på etanol (som bl.a. kan göras av spannmål) är de viktigaste orsakerna. Ökande konsumtion av framför allt mjölkprodukter och kött i länder med stigande välstånd förvärrar bristen (det går åt mycket spannmål i den storskaliga kött- och mjölkhanteringen). Dålig tillgång medför stigande priser och över stora delar av världen har det varit kravaller och protester mot de höga matpriserna. Inom EU har påbudet om att hålla en viss del av åkermarken i träda upphävts fr.o.m. nästa år – marken behövs till odling.

Vare sig det handlar om pasta i Italien, tortillas i Mexico eller lök i Indien så är det basmaten som påverkas mest. Ris, vete, majs, mjölkprodukter, över hela världen stiger priserna. På plussidan kan skrivas att mjölkbönder och spannmålsproducenter får bättre betalt för sina varor, men på minussidan finns överhängande risk för undernäring och hunger i stora delar av världen. Som vanligt drabbar det de fattigaste. Jag kan betala mer för mjölk och mjöl utan att min familj behöver svälta, vi kan dra in på annat utan att det egentligen gör något. Och vi kan odla en del själva. Alla är inte lika privilegierade...

Vad kan vi övergödda västerlänningar göra åt det här då? En del kan vi faktiskt göra och det mest grundläggande är naturligtvis att producera mera mat på hemmaplan. För varje potatis och morot som odlas i din egen köksträdgård minskar behovet något lite av att tära på knappa resurser. Frågan om det i dessa tider egentligen finns någon bra ursäkt för att inte odla lite mat om man har en trädgård? Gräv upp en bit av gräsmattan och anlägg en köksträdgård, plantera ett äppelträd eller två, sätt ett par bärbuskar eller några jordgubbsplantor. Det behöver inte vara så märkvärdigt och det kan bli väldigt vackert.

Vi kan också minska vårt spannmålsätande, lite mindre bröd, ris och pasta mot lite mer potatis och rotfrukter. Bättre näring får man på kuppen också... Själv är jag sugen på att försöka odla lite egen spannmål, men det kan vara knepigt i en så småskalig odling som vår.

Vi kan tugga i oss mindre kött och minska på mjölken. Undantaget här är kött och mjölk från djur på naturbeten (som inte går på betesvallar och som får minimalt med kraftfoder, som ofta är spannmål och sojabönor). Betesvallarna kan komma att behövas till direkt matproduktion framöver, snarare än att göda djur. Däremot finns det ingen anledning att bli helvegetarian, eftersom djur på naturbeten gör mat av mark som inte går att odla på (det kan såklart finnas andra anledningar men det är en annan sak). Viltkött i måttliga mängder är inte heller något problem.

Vi kan använda lite mindre etanol i våra bilar – etanol är bättre än bensin och diesel, men det är inget mirakelmedel mot klimatkrisen. Att man har köpt en etanolbil är ingen ursäkt för ohämmat körande. På sikt får vi kanske en effektiv inhemsk etanolproduktion, men där är vi inte ännu.

Monday, December 24, 2007

God Jul!

Så blev det då dags att fira jul igen. Denna märkliga blandning av gamla och nya traditioner som hopat sig kring den 24 december. Firat jul har vi gjort i tusentals år, i en eller annan form. Vikingarna skålade för äring och frid, för god skörd och ett gott liv. Ännu längre tillbaka i tiden gav kanske solens återkomst och hoppet om ännu en vår anledning att fira.

Bondens arbetsår var avslutat, skörden bärgad, slaktdjuren förvandlade till korvar och köttstycken i visthusboden. Det fanns mat i överflöd och tid att festa och äta. Alla skulle ha sitt, även djuren och den lille grå mannen i luva som vaktade över gården och som man kanske kunde skymta i stallet i halvmörkret någon kväll.

Många av oss firar barnet som föddes i krubban. Men egentligen vet vi ju inget om Jesu födelse – berättelsen om krubban, om herdarna, de tre vise männen, barnamorden i Betlehem och flykten till Egypten förekommer bara på ett ställe i Nya Testamentet, till skillnad från andra händelser kring Jesu liv och död som återfinns på flera ställen, ibland också i andra källor. Julevangeliet är antagligen ett hopkok av traditioner kring Jesu födelse som cirkulerade bland de första kristna och sedan kom att ingå i Lukasevangeliet.

Men det spelar ingen roll.

Berättelsen om hur Gud lät sig återfödas som en oäkting i ett stall är en mäktig historia som talar till oss om det svagas seger över övermakten, om livets seger över döden, om ljuset som förjagar mörkret. Den talar till oss i vintermörkret – kanske särskilt i dessa tider när framtiden kan verka så osäker för oss, för våra barn och barnbarn.

Nu firar vi jul. Fyll ditt glas med något gott och stärkande och höj en skål.

För barnet i krubban, för livets och det godas seger över mörker och kaosmakter.
För den återvändande solen och hoppet om våren.
För äring och frid, för goda skördar och mätta magar åt alla på jorden.

GOD JUL!

Sunday, December 23, 2007

Nu vänder det!

Vintersolståndet har passerat, nu kommer ljuset och solen tillbaka! Det är något att fira – kanske är ljusets återkomst den mest ursprungliga orsaken till vårt julfirande mitt i vintern.

Vi bakade en solkaka:

Solkaka
1 pkt saffran (0,5 g)
2 ägg
2 dl socker, gärna råsocker
75 g smör
½ dl mjölk
1½ tsk bakpulver
3 dl vetemjöl (eller dinkel)
ca ½ dl syltade apelsinskal
ca ½ dl russin
ev. lite florsocker till garnering

Smält smöret. Stöt saffran i mortel med 1 tsk socker. Vispa ägg och socker pösigt, blanda ned det smälta smöret, mjölken och saffran. Blanda mjöl, bakpulver och frukt och rör ned det i smeten. Grädda i smord och bröad form ca 40 min i 175 grader.

Är man lite pysslig så klipper man ut en sol i papper, lägger på kakan och siktar florsocker runtom (går bra med en tesil) och tar sen bort papperet – voilà ett solmönster.

Saturday, December 22, 2007

Skippa julklappspapperet!

Jag läste i tidningen för några dagar sedan att vi slänger ca 200 000 kg julklappspapper o.d. runt julen. Miljöproblem är bara förnamnet... Det finns betydligt bättre alternativ!

* Slå in paket i tidningspapper, dekorera med fina band.
* Ta skokartonger och andra kartonger med lock. Klä in kartong och lock med fint tyg eller papper och lägg i presenten. Kan återanvändas många gånger.
* Svep in presenter i tyg och knyt om med fina band. Stuvbitar från tygaffären kostar inte mycket.
* Sy påsar av fint, "juligt" tyg. Bara raka sömmar, knyt ihop upptill med band. Är man lite mer sy-avancerad syr man dragsko för band upptill.
* Köp färdiga påsar, jag hittade på Hemtex (av alla ställen...) i ett par olika storlekar.

Tygpåsar kan återanvändas nästan i det oändliga, syr man några varje år i olika storlekar så har man till sist en livstidsförbrukning av presentpåsar. Perfekt att göra av småbitar som annars bara blir liggande. Är man riktigt pysslig kan man brodera, applicera, kvilta o.s.v. (Antagligen kan man sticka påsar också. Eller tova, allt efter tycke och smak).

Friday, December 21, 2007

God mat!

Det är lite segt med bloggandet just nu, mycket annat att tänka på och greja med. Bland annat en halv gris att ta hand om – glad gris, uppfödd bara några mil härifrån. Det mesta hamnade i frysen förstås, en bit av skinkan ligger i saltlag och blir förhoppningsvis julskinka, sidfläsket ligger på torrsaltning med salt/sockerblandning, sen ska jag försöka hänga upp det så det får torka. Avnjutes i tunna skivor – mmm! Och så har vi gjort korv. Idag ska det bli leverpastejfixning.

Nu har vi ätit nästan köttfritt ett tag, så det är härligt att kunna frossa på riktigt bra kött. Middagen igår blev en bogstek, grytstekt med rotfrukter, potatismos och provsmakning av rödkålen till julbordet. Hur gott som helst och nästan helt lokalt: rotfrukter och lök från trädgården, potatis från en närbelägen gård, köttet lokalt, rödkålen dock av lite oklart ursprung nånstans i Sverige. Det enda importerade var en del kryddor och en skvätt rödvin att brässera kålen i.

Friday, December 14, 2007

Nya länkar

Jag har lagt till två nya länkar i listan. Klimatfakta är en intressant blogg med sammanfattningar av det senaste i klimatforskning och -debatt. På Frivillig enkelhet skriver Henrietta om sina försök att minska konsumtionen och leva enklare.

Utmanad

Jag har blivit utmanad av Anna att skriva ned sju önskningar. Det var svårare än jag trodde, men här är de! Självklarheter som fred på jorden, att alla ska få vara friska och sånt hoppade jag över... det blev en lista med nära och kära önskningar:

1. Tid! Tid till att vara mer med familjen, tid att greja med huset, tid att fortsätta med alla trädgårdsprojekt... allt det där som känns mycket viktigare än jobbet!

2. Nåt annat att jobba med än det jag gör nu, nåt där jag kan vara hemma mycket mer och syssla med nåt praktiskt (en svåruppfylld önskan, men jag fick ju önska!)

3. Ett stort växthus till alla goda grönsaker jag vill odla!

4. Ett hönshus med invånare.

5. Massor med fint garn att sticka saker av.

6. Att nån snäll människa ska lära mig konsten att spinna fint garn att sticka saker av - jag har provat lite, men vill så himla gärna lära mig ordentligt. (nån som antar den utmaningen?!)

7. En rolig, fridfull och ledig jul (jaja, banalt, men jag kom inte på nåt bättre)

Jag utmanar Hippihäxan

Monday, December 10, 2007

Privat och kollektivt handlande

Det var en massa klimataktioner i helgen och jag var inte med på någon av dem! Inte för att jag har något emot demonstrationer, tvärtom. Jag har gjort min beskärda del av tågande och skanderande (”Vad ska väck? – Barsebäck! Vad ska in? – Sol och vind!” Barsebäck är dessvärre kvar… och det går lite trögt med sol och vind)

I alla fall: för att vi skulle kunna ta oss till någon större ort där helgens aktioner ägde rum skulle vi behövt köra bil, i synnerhet som vi i såfall skulle haft barnen med oss. Och ibland är det privata handlandet – att avstå från bilkörning – viktigare än det kollektiva.

Det är jätteviktigt med gemensamma, kollektiva aktioner för att något ska kunna förändras. Men det är ännu viktigare med de privata handlingarna, de som sker på individ- och familjenivå. Det vi gör i det dagliga livet betyder mer på lång sikt än enstaka demonstrationer, även om de har sitt värde. Så vi valde att stanna hemma. Hoppas ni som deltog hade en givande dag!

Monday, December 03, 2007

Vinterträdgård

Trädgård på vintern alltså. Det är fascinerande hur mycket ätbart som faktiskt fortfarande går att få från trädgården. I helgen plockade vi kålrötter, majrovor, jordärtskockor, rucola (lite, rådjuren gillar den), en miniatyrbroccolihuvud, persilja och timjan. Dessutom har vi en kallbänk (pallkrage) med ett provisoriskt plasttak över, där vi har asiatiska blad. Inte mycket att plocka där dock, kanske de växer till sig under våren.

Det mesta av det här sådde vi på sensommaren och det har alltså både vuxit till sig och överlevt ett antal frostnätter. Rådjuren går dock hårt åt en del, trots att vi försöker skydda.

Kålväxterna blir också extra goda efter en frost, de får en söt, mild smak och en del av det skarpa försvinner. Att knapra i sig råa, frostnupna kålrötter är nästan en delikatessupplevelse. Nästa år blir det mera sensommarsådd - det här kan utvecklas!

Sunday, December 02, 2007

Fröjda dig, det är advent!



För många år sedan sjöng jag i kyrkokör och en av årets höjdpunkter var första advent, med mängder av pampig musik, sån man blir glad av att sjunga. En av mina favoriter var Otto Olssons Advent - en dramatisk historia som avslutas med ett kraftfullt "Fröjda dig, det är advent" (gärna med en brassensemble till!).
Och naturligtvis ska vi fröjda oss åt det är advent - väntan på julen, förberedelser, kanske också en tid för en del eftertanke mitt i julröran - vad vill vi med de här fyra veckorna egentligen?
Historiskt var advent en fastetid, fyra veckors fasta innan julfrossandet tar vid. Idag är det nästan tvärtom. Det är julbord, julfester, julshopping, julpynt, julmusik, julkakor, julgodis så man är fullkomligt toktrött på julen - och övergödd - långt före julafton.
Kanske ska vi istället återupprätta traditionen med adventsfasta. Förbereda julfirandet, men inte börja det i förväg. Tjuvstarter är sällan kul... Laga och baka, pyssla och förbereda ska vi såklart göra, men spara firandet till julafton! Sen kan man luta sig tillbaka och bara mysa, äta och umgås tills vardagen och det nya året börjar.
Tänd det första ljuset i adventsljusstaken idag och ta en funderare på vad du vill med advent!

Saturday, December 01, 2007

En dag

Hippihäxan skriver om en dag i sitt liv, med fina bilder. Skriv du också!

Välfärd och inofficiell ekonomi

Vad händer med välfärden i en krympande och alltmer inofficiell ekonomi? Vad händer när skatteunderlaget för omsorg – i alla dess former – minskar? Det är stora frågor, men viktiga. Om man propagerar för en informell ekonomi, med ett minskat flöde av pengar, så måste man vara medveten om att man faktiskt bidrar till att minska skatteintäkterna för en massa viktiga saker. Är vi beredda att ta konsekvenserna av det?

Jag tycker det är viktigt att vi har en skattefinansierad välfärd, att vi alla är med och betalar för skola, sjukvård, äldreomsorg och annat viktigt. Jag vill inte ha ett samhälle där allmosor och välgörenhet är basen för välfärden. OK att det går en hel del skattepengar till dumheter, men på det hela taget är det ett bra system vi har. Men kommer vi att kunna hålla systemet någotsånär vid liv till nästa och nästnästa generation?

Det är en jättesvår fråga att besvara – omöjlig – men jag tror man måste vara medveten om att en krympande ekonomi troligen innebär en sämre välfärd. Det MÅSTE inte bli så. Det går antagligen att hålla en hel del grundläggande funktioner igång också med mycket mindre skattepengar. Men då måste nog systemet göras om ganska grundligt och man kommer att tvingas till svåra beslut om prioriteringar. Vilket slags sjukvård ska betraktas som viktigast när vi inte har råd att betala för allt, t.ex.? Ska gamla människor få hjälp i hemmet, flytta till institutioner, eller ska de tas om hand av anhöriga? Hur stora barngrupper kan man ha i förskolan och skolan? Sådana beslut fattas redan idag och de kommer nog att bli allt flera.

I en ekonomi med fler arbetslösa och fler som jobbar hemma/hemifrån p.g.a. höga transportkostnader öppnas möjligheter för att både barn och gamla tas om hand hemma på ett annat sätt än idag. Med stigande kostnader för boende kan det också vara en ekonomisk vinst att låta gamla mamma flytta hem till ett barn. Och det kan naturligtvis vara trevligt för alla inblandade. Om nu alla kommer överens och om gamla mamma inte bor 30 mil från sina barn och inte vill lämna sitt kontaktnät av vänner och bekanta på hemorten. Eller gamla mamma blir dement och måste ha passning dygnet runt. Eller har så svårt att röra sig att hela huset måste handikappanpassas. Och så vidare.

Det är som sagt inga lätta frågor. Ändå är det jätteviktigt att vi tänker igenom dem och funderar ordentligt på hur vi vill att ett framtida samhälle ska se ut. Det är lätt att romantisera kring storfamiljen där mormor passar barnen medan mamma och pappa mjölkar kor och odlar potatis. I praktiken är det ett mycket verkligt problem – många av oss har barn, de flesta har gamla föräldrar och om inte annat kommer vi själva att bli gamla med tiden. Hur ska vi ordna för det – vågar vi lita på att samhällets resurser räcker till? Ska vi försöka hitta andra lösningar och i så fall vilka? Vad tycker våra anhöriga? Hur hittar vi en balans mellan beroende och självständighet om vi måste försörja varandra i mycket större utsträckning än idag? Hur långt sträcker sig solidariteten med dem som inte tillhör familjen?

Det pratas inte mycket om detta, vi gör det inte heller. Men det kanske är dags att börja?