Saturday, July 25, 2009

Nya familjemedlemmar


Två kattungar har fått flytta hem till oss. Hur söta och busiga som helst, förstås. Vi har egentligen en del allergiproblem, men jag hoppas att det ska fungera ändå, med några "kattfria zoner" i huset och genom att de kommer att få vara mycket ute, när de väl har vant sig vid att vara här. Än så länge går det bra.

Det är först och främst barnens katter, men jag hoppas ju också att vi har fått ett par duktiga musjägare i huset. Mamman tar möss, pappan är okänd, men sannolikt en lagårdskatt från granngården. Så det finns nog gott om musjägargener i dem.

Friday, July 24, 2009

Bladmögel

Så var det dags igen. Den tidiga potatisen fick bruna fläckar på bladen redan förra veckan. Den tog jag upp rubb och stubb - hoppas den håller sig tills vi äter upp den. Inga angrepp på knölarna, såvitt jag kan se.

Medan vi var borta på semester några dagar slog bladmöglet till på vinterpotatisen också. Bara att slå av blasten, låta potatisen ligga kvar i jorden och be till alla odlares Gud/inna att den inte hunnit få brunröta!

Bladmögel är ett elände och jag tycker dessutom den kommer några dagar tidigare för varje år. Det finns resistenta potatissorter, men resistensen är inte fullständig - blasten angrips ändå och även om det inte går ned röta i knölarna så blir ju avkastningen mycket lägre än den kunnat bli.

Med den yta vi har, skulle vi kunna odla rejäla mängder med potatis, men det är ganska meningslöst om vi inte får ordning på detta. Hur gör yrkesodlarna - finns det något bekämpningsmedel som är godkänt i ekologisk odling?

Thursday, July 16, 2009

Höstträdgård

Såhär års är det dags att börja planera för att få mat från trädgården så långt in på hösten som möjligt. Ett av flera sätt är ju att så på nytt. En hel del grönsaker kan sås nu och hinner inte bara mogna innan frosten kommer, utan växer också bättre när dagarna blir kortare och svalare.

Nästan alla bladväxter kan sås nu: sallad, spenat, alla slags asiatiska bladgrönsaker. Flera av dem tål en del frost (dock inte salladen) och kan ge mat långt in på hösten. Kålväxter blir bara godare av en frostknäpp och jag brukar så en del grönkål och broccoli sent på våren för att planteras ut när det blir ledigt i landen. Det är överhuvudtaget ett bra sätt att få dubbla skördar: så frön i pallkragar e.d. så har man färdiga småplantor att ta till.

För nu blir det ju nu utrymme i landen. När man tar upp den tidiga potatisen, börjar äta upp sockerärter, sallad och rädisor så blir det plötsligt plats över. Utnyttja den, men tänk på gödsla lite extra för att höstgrödorna ska orka växa och mogna. Färskt gräsklipp kan räcka, men "hungriga" växter som kål kan behöva lite gödselvatten eller pelleterad hönsgödsel. Rotfrukterna kan få lite aska.

En del rotfrukter som morötter, majrovor och rödbetor kan man också så som höstgröda om man väljer snabba sorter. Det hinner inte bli så stora, men små primörer på hösten är ju inte alls fel.

Idag har jag sått morötter, rädisor, vintersallad, spenat och komatsuna. Imorgon ska jag så rödbetor och kanske något mer som jag inte bestämt än. Och i pallkragar står grönkål, palmkål och broccoli för utplantering.

Sharon har en serie med blogginlägg om att förlänga säsongen in på hösten - där finns mycket att hämta!

Friday, July 10, 2009

Blåärter


Jag har ju skrivit om gråärter tidigare, som jag odlat några år och som är både goda, lättodlade och användbara. Nu odlar jag blåärter för första gången. Jag fick några frön av en nätbekant i utbyte mod några gråärter och sådde dem tidigt i våras. De grodde snällt och nu har de fina mörkt blålila skidor.

Vad man har dem till? Ingen aning, egentligen. Det är en gammal foderärt och jag antar att man använder dem ungefär som gråärter. Snygga är de i alla fall.

Thursday, July 09, 2009

Kärlek i det digitala seklet

Kommer ni ihåg hur man hanterade kärleken innan det fanns mobiler och internet? Det här har jag funderat på ett tag. Ett tag på 80-talet hade jag en relation med en arkeolog som jobbade i Rom och det var både dyrt och framför allt krångligt att ringa. Så det fick bli brev (lämpligen sända från Vatikanen, med tanke på den italienska postgången och dess ständiga strejker).

I praktiken hörde man bara av varandra som bäst ett par tre gånger per vecka. Och det var ju som det var, inget att göra. En spänd förväntan när brevbäraren kom, men därutöver fanns det ingen anledning att vänta på livstecken, det enda man kunde göra var att skriva egna brev och skicka iväg. Idag blir man stressad när man inte hört av den andre på några timmar, eller i värsta fall minuter!

Ibland undrar jag hur vår syn på relationer och kärlek påverkas av den ständiga uppkopplingen, den ständiga kontakten, utan att man nödvändigtvis träffas mer än förr! Undrar om vi blir lättare svartsjuka och misstänksamma idag, när man kan ha ständig koll på varandra? Hur är det att alltid ha koll på den andres aktiviteter och sinnesstämning på avstånd? Hur ska man hantera lusten att ibland bara stänga av och inte kunna bli nådd? Är man "skyldig" den andre att ständigt vara tillgänglig på mobil/sms/chat/twitter/whatever? Hur hanterar den yngre generationen detta, de som aldrig väntat på veckans kärleksbrev via brevbäraren?

I min verklighet är kroppsspråket och ögonkontakten en oerhört stor del av en relation och när det saknas (och nej, en webbkamera är inte samma sak) blir allt så mycket svårare. Ord tappar så mycket av sin innebörd när de blir just bara ord och inte åtföljs av blickar och gester och det är banne mig ingen lätt sak att hantera kärleken digitalt!

Tuesday, July 07, 2009

Regn!

Äntligen lite regn! Det är så torrt i trädgården att det känns som en sandlåda att gräva i jorden. Det skulle behövas flera dagars ihållande regn för att återställa fukten. Men allt regn är välkommet!

Jag drar mig för att vattna mer än absolut nödvändigt, dels för att vara försiktig med brunnsvattnet, dels för att ständigt vattnande gör att växtrötterna inte söker sig nedåt lika bra. Man får ytligare rötter och växterna klarar torkperioder sämre.

Ingenting har dött i torkan, men det märks att många växter står och stampar lite och bara väntar på regnet så de kan fortsätta att växa.

Vi skördar salladsgrönt, potatis, jordgubbar i massor, krusbär och en och annan sockerärt. Snart kommer de första gallringsmorötterna, de där man nödtorftigt skrapar av jorden ifrån och tuggar i sig direkt från landet. Godaste morötterna!

Thursday, July 02, 2009

Fröodling


I och för sig oplanerad, men ändå. Det här är palsternackor som jag övervintrat och tänkt äta upp under våren. Nu blev det inte så, istället får de stå kvar och ge frö till nästa år.

Palsternackor blir magnifika växter, över meterhöga. Det surrar flitigt kring blommorna, så jag hoppas de fyller en funktion som mat för diverse nyttiga insekter. När fröet mognat klipper jag av blomställningarna och låter dem eftertorka inomhus. Sedan kan jag repa eller tröska av fröna och spara dem torrt till nästa år.

Just palsternackor är ovanligt bra att fröodla eftersom fröet bara kan sparas något år. Man måste alltså köpa nytt utsäde varje år, om man nu inte odlar sitt eget. De flesta andra fröer kan utan problem sparas ett par-tre år utan att grobarheten minskar nämnvärt - dock inte alla.

Läs mer här!

Wednesday, July 01, 2009

Badsjö


När vi var och tittade på huset för första gången så tipsade mäklaren om att det fanns en badstrand vid en sjö i närheten och vi kunde ju åka förbi och titta på vägen hem. Mäklaren visste förstås exakt vad han gjorde, för det var så fint nere vid den lilla sjön att det var nog det som slutligen fick oss att slå till och lägga bud på huset.


Fiskevårdsföreningen har gjort iordning en liten sandstrand i skogen, med badflotte och grillplats. Här är folk nästan jämt, badare på sommaren, skridskoåkare på vintern och en och annan korvgrillare året runt. Det mysiga med den här platsen är inte bara att den finns utan lika mycket att det är en plats för alla! Nästan alla i byn kommer hit, från pensionärspar till småbarnsfamiljer, ensamma badare och tonåringar i gäng. För den nyinflyttade har det varit att bra sätt att lära känna grannarna och barnen hittar nästan alltid en eller flera kompisar här. Nu är de för övrigt så stora att de kan gå ned och bada själva, och jag kan få en lugn stund här med en kopp kaffe. En riktig paradisplats!

Sylt

Konserveringssäsongen har startat. Nioåringen och jag kokar vår favoritsylt, jordgubbar och rabarber. Sen blir det krusbärssylt och marmelad, och om några dagar kan vi börja plocka vinbär.

Det verkar bli ett fantastiskt bärår, mängder av jordgubbar och mängder av kart på vinbärsbuskarna. Härligt!