Min far är borta sedan många år. Han var inte alltid så värst bra på det där med att vara en far, men jag är ledsen för sakerna han inte fick uppleva. Som sina yngsta barnbarn. Min disputation - jag tror han hade varit stolt och glad. .Och jag tror han hade tyckt om mitt hus. Han skulle sett sig omkring och kommit med goda råd och tips och kanske fixat något som var trasigt. Sen skulle han suttit i trädgården och njutit av tystnaden och klappat mina katter, fast han var allergisk.
Min mor är en överlevare och om de levande vill jag inte skriva så mycket. Det kommer för nära.
Men min mormor, som blev lite av en extramamma, vill jag skriva om. Hon blev nästan hundra år och gjorde världens bästa frukostbrickor. När man kom ned i köket på morgonen så stod där en bricka till var och en med smörgåsar och te. Små fina smörgåsar på hembakat bröd och gott pålägg, ofta matrester, sällan dyra köpepålägg. Godast var jordgubbssmörgås med smör, skivade jordgubbar och lite socker.
Sen tog man sin bricka och satte sig var man ville. Kanske på den stora kalkstenshällen ute i trädgården, den som var kall på morgonen och solvarm om man sovit länge.
Idag står mormors prickiga tekoppar i mitt köksskåp och ibland dricker jag te ur dem och blir glad.
No comments:
Post a Comment